Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg gamle skalden i kungsdottrens öga;
hon stod der med kinder, än bleka, än röda.
Hon suckade djupt, och såg mot det höga;
nu blickarna böljade glöda
och tårarna flöda.
Skalben.
»Låt mig hviska ett ord,
blott ett; — men dess kraft
gör allt i himmel, på jord
det svänger dem alla som andar omkring.
Det osedda väsendet dig har haft
i sitt våld, i sin famn,
säg, vet du dess namn?
Det allif kallas bland Gudarnes ätt,
det kärlek heter på jordens ring.
Har den gamle skalden ej gissat rätt?...»
Den gamle ej Ingeborg smärta vill;
i famnen den sköna han tog.
Hon talade högt, fast hon teg still;
hon gret, fast rosende munnen log.
Den gamle skalden bort nu gick,
mot jorden såg han med tårad blick.
Skön Ingeborgs sorg är ljuf, men bitter,
helt tyst i jungfruburen hon sitter.
Nu fram och åter i Fyriså
hon snäcka ser efter snäck gunga,
dock ingen Hjalmar syns derpå!
Men ifrigt löpa båd gamla och unga;
af brynjor och sköldar ett återskall
nu går öfver axdigra Fyrisvall.
Och in uti jungfruburen trädde
en gullbrynjad man, bedagad, men skön.
Kring konungamön
sina armar han slog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
