Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka jag skattlagt. Endast för dem
tyckes hon sucka. Af Yngves ära
kan Ingeborg ej sin glädje nära.
Tankfull uti sitt gullskrin in
lägger hon dyrbara gåfvan min.
Du, som vårdat min dotters vår,
hennes sommarblommor förstår.
Eera! din blick plägar speja allt;
hvi är min Ingeborgs bröst så kallt?
O, hvarför bleknar skön Ingeborgs kind?
Fordom var hon så frisk och röd;
hvar är nu hennes purpurglöd?
Skyggare är hon än skogens hind;
räds hon för mig, för sin hulda far?
Ack! vinterkyla redan hon har!»
Bera höll sitt svar en stund
fangsligt inom rosenmund,
såg på Yngve brydd och rörd.
Yngve kung otålig var,
bad sin fränka om ett svar,
och hans bön till slut blef hörd.
Bera.
»Ej af köld den fagra ros
dör allenast; — solens brand
hennes hjertblad tär i bland
och all fägring flyr sin kos.
Kan nu Yngve sjelf förstå
hvarför kungsmön bleknat så?»
Yngve.
»Bera! detta mörka svar
hemligen jag fruktat har.
Men en faders hjerta glömmer
att hvar ros ett vextfrö gömmer;
jag då mist min Ingeborg.
Vid min makas död jag ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
