Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njöt en tröst uti min sorg,
då jag tänkte: En gång skall
denna ros min höst omdofta,
när den mörknar och blir kall.
Ja, till strider hon allena
gaf mig syfte, gaf mig sena;
ty allen för hennes skuld
tog jag andras lif och guld:
ej för mina båda söner;
egen bragd en gång dem kröner.
På min dotter jag blott tänkte;
men en ann hon hjertat skänkte.
Nämn mig då den örnason,
som sitt öga vågat lyfta
till vår höjd; hans mörka klyfta
nämn, och säg mig hvarifrån
har han undfått blick och vingar,
som så högt och djerft sig svingar.»
Bera.
»Saga har ej i sitt minne
hjeltens ätt; men verlden sett
alla prof af mod, han gett;
mildt som Balders är hans sinne.
Sjelf han dock flyr sitt tjusande mål
Hugfulle Hjalmar förakt ej tål.»
Yngve.
»Hjalmar. . Ja, bland svärdets män
härligast står Hjalmar än;
fast han skjöt ur skuggan fram.
Ej kan Yngves höga stam
flätas hop med tallens qvist.
Det är afgjordt, det är visst...»
Än samtalet fortgick. Den skygge kung Alf
från högsätet steg mera blek än en gast.
Hans anlete skiftade jemnt, och med hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
