Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svafa inom sig.
»Upp, Svafa! din lyckas dröm är förbi:
glöm Hjalmar, och gör dig för alltid fri.
Var stolt och stark; da föddes att lida.
Din älskade Ingeborg lycklig kan bli.
Hon kan det; hvi skalle då Svafa qvida?
lär dig som hon att strida
och kan da ej mera, lär dig att dö.
Da svikit din fader, o arma mö!
din kärlek det vållat har.
Bekänn ditt brott för din älskade far.
Skynda, skynda! måhända allren
ban ilat, som förr, till snöfjällen bort;
du måste då klaga allen.
Skynda dig! dagen är kort;
skynda dig! resan är sen.»
Bera till Alf.
»Ren vår fränkas fostersyster
tågat hem; så mörk öch dyster
är den skönas jungfrubur:
sjuk, hon kommer ej derur.
Jag hos henne, vaka vill;
vård hör qvinnohjerat till.»
Alf.
»Vård? O, ja! för hennes far
mången natt du vakat har.
Billigt är för dottren söija;
sen hans vård igen må bölja.»
Bera.
»Alf! din panna skarpt sig fårar,
vildt ditt öga hvälfver sig!
Svara dessa heta tårar
om jag förfördelat dig?
Vet, din tystnad mera sårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
