Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Till Signe en natt i sköldmöaskrud
han smyger med tysta steg.
»Kan du mig förlåta, o väna brud.» —
Men Signelill gret och teg.
Snart fylldes af kämpar den jungfrubur,
och sköldmön släpades bort;
ett afsked från Signe dock ljöd derur:
»Vår skiljsmessa skall bli kort.»
xTill (ängen röt Sigar: »Jag löna tänkt
»ditt ärliga lärospån:
»du dräpt mina söner, min dotter du kränkt;
»pryd galgen, du korpason!»
Ung Hagbart till bödeln talade så:
»Häng opp min mantel på gren,
»att först jag min dödsbild betrakta må»»
Då steg från borgen ett sken.
Ben Signelill står på brinnande tak,
hon vinkar för sista gång;
strax borgen sjönk neder med gny och brak;
den skiljsmessan var icke lång.
Och än sjunger vinden i Hagbarts ek.
Kung Yngve en armring åt sångaren skänkte,
på Hjalmars och Ingeborgs kärlek han tänkte.
Ling. II.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
