Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så den tappre Hjalmar satt:
i hans öga var blott natt.
Då och då en spejarblick
Ingeborg af Yngve fick;
men knng Alf, med ilsken håg,
än på honom, än på Bera,
lik en lokatt listigt såg,
trodde att hans skymf var spord
i hvar blick och i hvart ord.
Så af glädjen ingendera
njöt sin rätt Men bland de andra
syntes han förtroligt vandra.
Mör och svenner, hörs han ropa:
»Knyten dansens ring tillhopa!»
n
An muntrare blef det med hvarje dag,
sjelf Starkodd tog del i det ynglingalag.
Bland lundens björkar, de hvita och unga
hvars lockar för vindarne ständigt gunga,
står linden så vördig med hundraårs bark
och susar så stilla. De unga nu ville
med neckdansen sluta det muntra gille,
och mången tärna den började sjanga;
men utanför knarkade frusen mark
och stampning af hofvar hördes så stark
och genljud af menniskofjät så tunga.
Dörravakten.
»Troll der komma, tolf i tal,
stora elgar draga dem;
hornen, högre än din sal,
räcka upp mot stjernors hem.
Nu de troll sig resa opp,
månen skyms af deras kropp.»
In Arngrims förfarliga söner trädde
i rustningar rika, och björnhuds-klädde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
