Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
HervaHd.
»Din fader ej dödssvärdet har; men du
på Aldejus klippö det vaktar ännu.»
Angantyr.
»Du darrar, en lättskrämd värdinna dü är;
hvar vistas din far, och när synes han här?»
Svafa.
»Min fader ilar från morgon till qväll
att vildrenar fånga, på Lapplands fjäll.»
Angantyr.
»Den skönaste fångst i hans borg är du.
Kom, Svafa! din brudgum jag kallar mig nu«
Din kärlek till Hjalmar jag känner fullväl;
men honom skön Ingeborg från dig stjäl.»
Med våld blef Svafa till brudebänk förd|;
hennes tår blef ej sedd, hennes bön icke hörd.
Berserkarne.
»Din fader och du oss vågade gäcka,
då Tirfing vi sökte; nu straffas de fräcka.»
Hjorvard.
»Till vapen har qvinnan gråt eller list;
här, Jarlamö! värna de icke som sist.
Men vill du Tirfing till lösen oss gifva,
då skall ifrån brudebänk lös du blifva.»
Och Svafa då opp från brudebänk står,
på isbro till hemliga klippan hon går.
Hon dödssvärdet släpar i händerna späda;
de berserkar skria och vildt sig gläda
deråt. Men Angantyr dödssvärdet tar:
fast odraget än, han väldigt det svänger;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
