Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
en gifitdunst ur gnistrande slidan då tränger.
Strax fram genom salen en stormil far,
och brasan och stickblossen släckas!
men se kring Tirfing der hviftar en flamma,
och fram går en vålnad utur densamma,
så hög och forfarlig, att alla förskräckas!
vålnaden.
»Tirfings ätt är ej god;
räds att det handa!
Mord är dess anda,
gift är dess blod,
qval är dess egg,
hämd är dess blick.
Dvergars ättelägg
denna arfslott fick!»
Nu vålnan försvann; men brasa och bloss
sig sjelfva tände. Då ropade alla:
»Den rysliga skepnaden gäckade oss.
Hvem var det? Hvem känner den rysliga hamn?» —
Man gissade Jotunen Thjasses namn;
ty han för dödssvärdet först månde falla.
Angantyr.
»Den varnande hamn jag trotsa vill;
min arm är stark, mig segern hör till
Arngrims söner hören mitt tal:
ensam jag dröjer i Bjartmars sal,
sen Svafa och dödssvärdet mig tillhöra;
ty vill jag med henne ett fåsteöl göra
vid Tirfing. Fast gästerna äro blott fa,
vårt bröllop genast i morgon skall stå.
När sipporna vinka, jag sjelf eder möter
på Samsö, och Tirfing i Hjalmar stöter.
Och när du, Hjorvard! i brudesäng bär
skön Ingeborg, Ynglingars yppersta telning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
