Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O hur starkt min ådra brinner,
likväl skälfver, fryser jag!
Tanke, känsla, syn försvinner.
Af min sömnad tycks hvar dag
mer och mera återstå;
skyddslös måste Hjalmar gå!»
Dagen kominer; solen höga
blickar öfver Odens lund.
Knappt hon öppna kan sitt öga;
ty en dimma, kall och tjock,
hänger som ett ögonlock
framför ögats gyllne rund.
In kom Yngve, fullt beväpnad,
såg sin Ingeborg med häpnad,
mållös som en skugga stå
blek, orörlig; ögats stjernor
voro stelare ändå.
Kungen ropte hennes tärnor,
hviskade till henne så:
Yngve.
»Bleka lilja!
sorgen ej hvilar:
på gungande tilja,
på svallande bölja,
din Hjalmar bortilar.
Sjödraken väntar vid Sotaskär;
dit din ledare sjelf jag är,
dit må din Hjalmar du följa!»
Rysning gick öfver spenslig rygg,
skön Ingeborg stod, förstelnad och blek;
all kraft ur bildsköna lemmarna vek.
Som fångna dufvan, darrande, skygg,
sitt sköna hufvud sänker ibland,
när smekt hon blir af en vänlig hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
