Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ber sin fosterfar omsider
komma; och vid henne står
harpans son, med silfverhår.
Ingeborg.
»Hulde, vise fosterfar!
du min ungdoms stjerna var.
Ack! af ättemän och vänner
ensam du hos mig är qvar.
Du mitt hjerta redan känner,
och ditt ord dess smärtor döfvar.
Tröstens bägare mig räck.
Säg mig, hvi min Hjalmar töfvar?
Säg mig, om sitt ord han bröt?
O! jag lider dödens skräck:
hvar gång sömn mitt öga slöt,
mig en dödningshand berörde,
och jag Hjorvards stämma hörde
ropande: »Jag hämnad blifver,
Tirfing snart mig seger gifver.» —
På hvem skulle Hjorvard hämna sig?
På hvem? — Det finnes i hela vår nord
blott en, blott en; — du förstår dessa ord! —
Du tala vill, o fosterfar,
låt frommas hopp ej villa dig.
Ren dödssvärdet hotar min Hjalmars dar.
Må hända hans fosterbror fallit redan,
och ensam strider min Hjalmar sedan!
Himmel och jord honom lemnat har,
och mig — mig!»
Skalden.
»Himlens Magter än deroppe bo;
blunda trygg, och fromt dem tro.»
Ingeborg.
»Nej, mitt öde vill jag höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
