Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Jag vill det, fast föga det frommar.
Dig visheten gifvit sin blick, sitt öra,
du lärde att tolka Nornans dommar.
O säg dem nu! Hela norden vet
att du ibland stjernor höga
har forskat med siareöga
mång jordisk hemlighet.
Du är ju min och min Hjalmars vän,
läs stjernerunan, — och säg mig hans öde:
o säg mig snart om han lefver än,
eller dväljes redan bland döde.»
Skalden.
Fåvisk visdom ofta dårat
jordens sällhetslystna folk;
ty blott få har Nornan korat
till sin höga viljas tolk.
Likväl från sin stjerneborg
blickar hon på hjertat rena,
som de bittra qvalen sårat,
då, i nattlig bön allena,
henne det förtror sin sorg.
Nornans dommar äro stränga,
ofta hårda; ty hon låter
dem liksom en eldsky hänga
öfver brottets kfippostig,
tills det ofta trotsat åter
och i djupet störtar sig.
Du är än från brottet fri,
ren och menlös. Se, för dig
stjernors här jag bedja vill
dina ledare att bli.
Bönen gäller icke mig;
kanske lyssna de dertill.»
Den gamle teg, och ut han gick.
Ling. II.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
