Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
ren blossar på nytt hennes bleknade kind,
och åter med brinnande läppar hon ber:
»Håll andan, håll andan en stund, o vind!
Fort, vänd dig, o våg! Drif icke dit!
Så långsamt det går! Styr hit, styr hit! —
Odd! länge vid gyllene roder du står,
att jag ej min älskade skåda får.
Hvad? Ar ej min Hjalmar på draken? O, säg,
har du honom lemnat på återväg?
Men du min röst icke höra kan . • .
O, Gudar! på rellingen synes en man:
jag känner den brynjan, som täcker hans kropp;
en gång jag löste dess guldmärlor opp.
Jag känner den skölden, som täcker hans kind,
en gång den mig skyddat mot yrande vind.
Min älskade är det. Ack! sofver han,
och drömmer han ej huru nära han är
vårt afskedsställe vid Sotaskär?
Har drömmen ej hviskat i örat ren,
att här hans Ingeborg står allen?
Men trött han väl är af blodig strid,
mot stormar han kanske har vakat en tid?
Ack, Ingeborg också hemligen stred!
Ack! Ingeborg också i vakor led!
Bort minnen af flyktade öden och qval;
snart lyftes jag opp till glädjens sal.
Bort suckar! Draken nu vaggar i hamn,
jag vill icke ropa min Hjalmar vid namn;
jag vill honom väcka med brännande kyss,
och se, att om mig han drömde nyss.»
Till bryggan långskeppet gungade fram,
skön Ingeborg sprang till dess gyllene stam.
Fast matt hon var, hon smög sig på tå,
och hviskade tyst som Vindalfer små:
»Dröm och blund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
