Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slut var Åsatiden,
jag i jorden hvilat;
men alltjemt i striden
dödningssvärdet ilat.
Sjelf jag föll för Tirfings egg;
men ock Odens ättelägg
föll — och hämden rasa skall.
Tirfing är som döden kall;
fast han gnistrar som en brand.»
Sid. 184, raden 3U — Sid. 185, raden 14.
En Svan.
»Länge jag vingen ej hvilar:
bort till sjödraken, bort
med den djupa sucken jag ilar,
vägen är kort;
draken jag hinner
förrän den försvinner.»
Honan.
»Ja fort, ty sorgelig är
den sucken jag hör
liksom min, då stormen dig för
emot klippeskär.
Älskade make! flyg snällt
med den djupa suck öfver böljande fält.»
Sid. 201, efter raden 21,
En böst.
»Haf mod! haf mod!
frukta ej en droppe blod!»
Alf.
»Hvem är det som talar ur nattens famo?
din skepnad mig visa och säg ditt namn!»
Rösten.
Liten jag är i nattens sus
mindre ännu i dagens ljus.
Jag är den listige dvergens vålnad,
som dödssvärdet smidde, hvarför
Hjalmar skall falla. Min hand är förkolnad,
den svärd icke mera smida kan;
dock om vid ditt svärd den rör,
skall det bli skarpt och hvast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
