Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4St
(Högt).
Ditt nit jag känna lärt, och jag din stolthet skattar.
Frid med dig! (Går)
. 7. *
IVAR, ROLF.
Bolf.
Ila dä! vet, tiden vingar har.
Ivar.
Ha! glad, som hjelten glad, då segerns rof han fattar
jag mottog detta bud, fast det min dödsdom var;
blott, jag om Alfhilds hand än ägde hoppet qvar.
Rolf.
Du yrar, unge man! Det mål, hvartill du fikër,
det är en dünstring blott, som sig kring månan drar.
Träd närmare, och se, ditt sköna hopp dig sviker.
Ja, Ivar! hör mitt råd, och trotsa kärleken;
fly den förtrollnings dryck, hvarmed han svärmare lockar.
Den giftig är; men ack! som mjödet tindrar den:
man dricker den förtjust och tror på sällheten.
Men vet, på bottnen snart sig qvalets galla skockar,
och när du drycken tömt, är gallan blott igen.
Ivar.
Ifrån min tjusta blick du slöjan fåfängt tager
min .kärlek är mitt allt, om den mig än bedrager.
Hvad äger jag väl mer, än Alfhilds minne blott?
Är äfven denna tröst hos älskaren ett brott?
Rolf.
Så rasa, rasa då! men fall med mod och ära:
fast kärleken du minns, ej pligterna ’förgät.
Fyll landets fordringar: dö, om de bjuda det;
men blygs af Brynjolfs hand en dotter att begära —
Han kommer; — sky hans blick! Gå, sky den som hans fjät!
(I va* går med synbar smärta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
