Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Nu framstod för min själ i samma ögonblick
mitt brott, — mitt svarta brott. — Och lik en blodig vålnad,
nör den ur grafven går, der ingen ro den fick,
så stel och tyst jag stod: min känsla var förkolnad.
Men Rolf, som sett mitt qval, såg djupt in i mitt hjerta,
och sade dessa ord: »Olycklige! jag ser
»alt namnet af din far dig denna fasa ger;
»att i ditt inre ej blott rasar kärlekssmärla:
»det brott, jag anade, har ren befläckat dig.» —
Min gamle fosterfar så talade till mig.
Jag nedföll till hans fot, och jag mitt brott bekände,
jag om hans ömkan bad, men han sig från mig vände.
Åck brottets suck är tung, den kan så sällan nå
upp till de lycklige, som i sin oskuld gå.
Förrn himmelen åt mig en fader velat gifva,
ren sonens helga namn ett brott ju hunnit blifva!
Alfhild.
Jag ser din smärta; ja! din Alfhild känner den;
men hennes tårar, ack! förmå den icke lindra.
O, hör! det fel, du gjort, ej kallas mer igen.
Kom! blott en hastig flykt kan brottets straff förhindra;
kom! faran hotar väl; men hoppet vinkar än
Min styfmor väntar oss; hvar stund hon ängslig täljer:
förskjuten af min far, vår tröst hon önskar blott.
Hon Evlifs syster är, — se der dess hela brott! —
Hon, liksom du och jag en vrå vid klostret väljer,
der lugn och tarflighet må bli vår enda lott.
Ivar.
Nej, ingen, ingen kan från straffet’ mig förlossa;
det följer brottslingen, likt skuggan, på hvar stig.
Här jag mitt brott begick, här må mig straffet krossa;
så framt ej Ivars dygd kan återvinna sig.
Alfhild.
Tror du att detta steg förkrossar endast dig? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
