Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
(bedjande).
Nej, Ivar! du ej kan din Alfhild öfvergifva
Fly! för att lefva blott med kärleken och mig.
Ivar.
Håll! mina sinnen dock en hvilostund behöfva,
förrän min trötta själ kan sansa sig igen.
Fly den olycklige, som vågat brottet öfva.
Jag skydda skall din flykt; men jag ej delar den.
Vet, kanske genom mig en far kan räddas än.
Alfhild.
Hvad? Alfhild värnlös fly? Hon sig allt skydd beröfva?
Hon skulle i sin barm en dotters känslor döfva,
då du för sonens pligt uppoffrar älskaren?
Nej, nej! — emot mitt bröst må ödet slagen rigta!
Välan, jag lugn skall gå att för min kärlek plikta.
Men hör, hvad du ej hört, och känn min fars beslut:
i morgon föres jag som Norges Drottning ut.
Ivar.
O, Alfhild! talte du, för att mig döden gifva?
Skall jag en brottsling bli, och likväl mista dig?
Skall Olof segra först, och sen hans brud du blifva?
Skall den, jag sålt min dygd, dig från mitt hjerta rifva?
Hvad qval, hvad afgrundsqval på en gång hopa sig!
ALFHILD (yid hans hals).
Kom då att följa mig. Det sår, som jag dig gifvit,
skall läkas af min hand, skall läkas i min famn.
Upp! ilom arm i arm, förrn stormarne oss drifvit
på skilda s; iürorna, långt från den lugna hamn.
Kom! ännu är det tid; blott din jag än kan nämnas,
kom förrän jag som rof åt segrarn öfverlemnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
