Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Ivar (imärtfnllt).
Håll, ömma! grymma! — Håll! du ger mig afgrundsqval
med denna än/la blick, med detta ljufva tal.
Säg, skulle måttet än af mina brott jag råga,
och glömma sonens pligt, och skymfa hjertats låga?
Och som en vekling fly för en medälskare,
som störta sökt min far, och som mig störtade? —
Nej, Alfhild! — sonen nyss slet älskarn från ditt hjerta,
för Rolf jag svor en ed i ångerns första smärta:
jag svor att lemna dig, att trotsa kärleken,
och straffa Brynjolfs brott, som Eylifs son och vän.
»Ja, svage! upp, ditt mod med dina villor jemna;
»och fira kärleken med hatets raseri!»
Så ropar hämden högt, — o! hör du ej hans skri?
Jag lyder: med sitt blod må Ivar sjelf sig hämna.
Alfhild.
Så gå då, att din brud åt qval och tårar lemna;
vet, hon anropar ej ditt vilda hjerta mer.
Men hör af Alfhilds mun den sista bön, hon ber:
Förhatlig vare mig hvar tanke, dig djerfs nämna!
förhatlig vare mig hvar stund, min blick dig ser! —
Ivar.
O, Alfhild! återtåg de fasansfulla orden-
Ack! huru gärna då jag ville dö för dig.
Vet att du ännu är mitt allt på denna jorden,
Men hvad! du ser mitt qval och du förbannar mig?
Så har jag intet mer i denna verld att mista.
Välan! men hämdens fröjd mig ännu återstår,
Ja! böte hundra lif för hvarje pressad tår!
Ja, mina qval jag vill i tusen hjertan rista,
det skall en runa bli, som döfvar dem med magt.
Men hvad? — jag villar mig — förlåt de ord jag sagt.
Ack Alfhild! denna stund måhända är den sista,
som Ivar får dig se. — Säg att du ömkar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
