Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
så hade re’n ditt blod din egen boning sköljt.
Men afgrunden bör sjelf sig på sin gunstling hämna.
(går med Ivar).
5.
BRYNIOLF (cusani).
Se der, mitt sista hopp! se der, min sista tröst!
Han flyr, och hör mig ej! han sjelf mot branten hastar.
Jag honom kalla vill; — men nej! mitt fega bröst
förkrossas af den blixt, hans stolta öga kastar,
och hämnarns thordön blott jøg hör uti hans röst.
Så Brynjolf! har ditt straff sin höjd omsider hunnit :
allena står du här och räknar dina brott!
Du stämplarnB ära sökt, du hans belöning vunnit:
du bar de ädlas hat, de ondas afund fått. —
Men hvad? Du töfvar än tills Eylifs blod har runnit?
Upp! upp! han räddas skall. — Ett ord det kostar blott,
(vill gå).
Hvad! Alfhild? Hämdens magt sin vigge åter ökickar,
att hejda mina steg, och att förkrossa mig! —
6.
BRYNJOLF, ALFHILD.
Alfhild (blek och lidande).
Min far! känn Alfhilds hamn, som skyr de sällas blickar,
och önskar än en gång att få omfamna dig.
Din dotter vill dig ej med dessa qval belasta,
som hennes hjerta bär; bon ensam lida bör.
O hör! jag känner ren min sista timma hasta;
lugnt kysser jag min kalk, och tömmer den och dör.
Förunna mig likväl, när jag min bana lycktat,
min far! förunna mig en graf, som invigd är
invid det klosters mur, dit nu min styføor flyktat;
det är den enda skttt af verlden jag begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
