Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
är det ju godt att skenet mildras?
Så skenet af Allfaders väsen
förmildras här, då jag allen
på honom tänker; — ty der ofvan,
hvarest hàn röjes uti allt,
är han för strålande för tanken.
(tystnad).
Jag får då uti lugn förvänta
dig, gamle Odén! Ofvan jorden
man dig förglömt, du store Ande!
De kalla dödlige dig ropa,
liksom ett dibarn, när det hungrar,
plär gråta efter modren; men —
det har ej lärt att känna henne.
Du sinnebild af ljus och tanke!
Din dyrkan, Odén! är ju ren?
Allfaders väsen döljer sig
för oss, i ett oändligt töcken;
men du för menskosinnet ställde
hans urbild. — Hvad det fatta kunde,
det qvad ju Vala för vårt slägte,
fast ej den visa blef förstådd,
och snart din lära sjönk i mörker.
Se, blodig vardt den, menskooffer
befläckade ditt rena altar.
De hårda kämpar trodde sig
med mord och brand ditt Valhall vinna. —
O, jordens fåfänga besmittat
mitt sinne, intill sista stunden!
Ja! ännu dessa rustningar
för mig ett skenbart värde hade,
så länge jag derofvan var.
Men nu de äro idel flärd;
och när jag ser dem, ropa de:
»Med menskoblod du färgat oss.»
Jag hör dig, hämdens grymma röst!
du väcker upp den gamle Kettil,
Lmg. //. /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
