Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när tvä hans bröder, liljor små,
så rena som Guds änglar koras,
de måste ned i grafven gå,
då Gari af verldens svek bedåras! (betänksamt).
Men hvad? — Jag dristar Herran fråga
hvi så han gör? — Ack! jag ju vet
att hvarje lidande, hvar plåga
här mätes efter vår förmåga
och gäldas der med salighet?
(söker hämta sig).
Barn! stor betydning för mig hade
hvart ord, som helga fadren sade,
när jag med mina söner kysste
hans fot. Han sade dessa orden:
»Se Birger är sin moders son;
»men Carl är verldens.» — Djupt till jorden
det slog min själ likt åskans dån.
Jag såg hur Carl fåfänglig lyste,
uti sin ridderliga ståL —
Jag helga fadren bad. med gråt,
på honom lägga ångrens börda.
Ej blefvo mina böner hörda;
ty helga fadren svarade:
»Hans flärd ju är hans straffare.» 46) (lugnare).
Min Birger enkel i sin drägt,
är ej af jordens dåreslägt.
Vid helga grafven skall han få
sitt riddarband; ty endast så
vi böra jordisk prydnad bära;
vår storhet vare himlens ära!
Gå du, mitt barn! — Jag vill allen
förtro åt Himlen, hvad mig felar. —
Ën enda suck, när den är ren,
lik änglavingens fläkt så len,
det tjocka molnet lätt fördelar.
(omfamnar Katharina, som går bedröfvad bort).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
