Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frun (modfäld).
Åh jo! —
men du får ej tänka uppå Göksholm.
Engelbrekt (småleende).
Hvarför icke? —
Frun.
Ack, den gamle Riddarn,
som der bor, ser så försåtlig ut.
Engelbrekt.
Qvinnohjertat mången gång
säkrare än mannens öga spejar:
jag det vet, min vän. Men Engelbrekt
är ju man? — Den gamle Riddaren
och hans son med mig förlikta äro. —
Skall väl seglarn, van vid storm och störtsjö,
frukta lugnet?
Frun.
Men i lugnet kan
en försåtlig klippa krossa kölen. —
(kort tystnad).
Engelbrekt (tjust).
O! — se der hur solen börjar sjunka
bakom björkarne på andra stranden,
purpurfärg hon strör kring himlaranden
Så går hjelten ljus och lugn till hvila,
sedan med sitt mod han värma hunnit
månget bröst. Och sedan han försvunnit,
skola andra, likt små stjernor ila
i den bana, der han vandrat har,
tills en morgon uppgår ljus och klar.
(Frun kysser honom).
Jag vill hvila nu. — Låt barnen leka
uti gräset. — Jag vill blunda litet,
luta hufvudet emot din axel. —
Kom min gosse gif mig först en kyss.
(Gossen springer opp i knät och kysser honom).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
