Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
har sitt namn i alla rena hjertan.
Må det sitta der så obemärkt,
likt ett ädelt smycke, hvilket gömmes
trognare, ju mera det berömmes
Kettil.
Skönt är kyrkan sirad. Aldrig än
har man sett en sådan högtidsdag
såsom denna, uti Örebro.
Munken.
Också aldrig en så sorglig högtid.
Kettil.
Fromme fader! ej de höga klerker,
som än aldrig älskat fosterlandet,
skola med sin kalla ståt vanhelga
denna sorgedag. — Men hjeltens vänner,
de, blott de må troget följa honom.
Herrn blef jordfäst, som ni torde veta,
af en prest i Mällösa, när liket
fördes dit af bönderna.
Munken.
Jag vet det.
Men har ingenting försports om Frun
eller barnen?
Kettil.
Uti fångenskap
äro de på Göksholm. — Bondeskaran
tågat dit att hämnas. —
Munken.
Helige!
Johan Anderson.
Snart de frälsas utur röfvarns händer;
kort är vägen dit. Och hvarje stund
väntas bud om bondehärens framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
