Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 11 - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Kettil.
Tala ej med sådan skadefröjd,
om de misstag, våra landsmän göra.
(till Manken)k
Sjelf förtäres jag af sorg och oro,
att jag icke mägtat följa dem,
för att hejda deras öfvermod.
Men jag tackar Himlen, som mig unnat
krafter nog, att denna dag jag kunnat
förbereda hjeltens sista tåg.
Ack! jag många gånger hjertligt ment,
att jag skulle följa Engelbrekt
in i döden. — Nu är det försent! —
och jag gamle vissnar snart allen,
som en gammal lind, vid Hjeltens sten!
12.
De förre, OLOF DJEKNE (kommer in genom
den andra korsgången).
Olof Djekne.
Frid och vänskap!
Munken.
Herrans frid med er!
Olof Djekne.
Det var lyckligt, att jag här dig fann
Du ej känner mig, i denna rustning? —
Hör, min första lärare du varit
och min vän.
Munken.
Du heter Olof Djekne?
Olof Djekne.
Ja. I Norbergs bergslag har jag skiftat
rätt och lag i flera år, bland folket;
men, när frihetsfejden börjades,
grep jag svärdet, lät min lagbok ligga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
