Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 12 - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
och i Erik Pukes här mig ställde.
Jag hans öfverste och väo nu är;
hit, till Örebro jag hooom följt.
Hör! jag känner Riksråd Erik Puke:
han var redlig vän af Engelbrekt
och er slottsherre han borde blifva;
ty han styra vet de höga Herrar,
och han älskas utaf menigheten.
Munken (pekande på Kettil).
Denna herre må dig derpå svara.
Kettil.
Gamle Kettil ni för första gången
träffar här. — Hans mening bör ni veta:
Engelbrekt var trogen mot sitt land;
så hans tjenare ock böra blilva,
och hans slott vi landet återgifva.
Se! er Herre väpnade sin hand,
för att mättas af sin ärelystnad;
och att tända hämdens mördarbrand.
Nu är Engelbrektsons stämma tystnad;
men hans anda, inom våra bröst,
ropar än med samma mannaröst.
(går, med Johan Anderson).
13.
MUNKEN, OLOF DJEKNE.
Olof Djekne.
Sorgen gör den gamle Kettil bitter. —
Men du tiger, gamle mässebror? —
Har du hört att Riddar Broder Svenson
stupat under bilan?
Munken.
Helige!
Olof Djekne.
Marskens svåger, Riddar Nils, har flytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
