Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Olof Djekne.
Gamle Broder! du är svärmande;
men jag vördar dina tänkesätt,
fast vi icke alltid handla lika.
Jag vill yttra mig i kraft och verk,
du med ödmjukhet och fromma böner
söker bana väg till Himmelen.
Båda nå vi dit; som jag vill hoppas.
Hvarför skulle allt i verlden växlas,
hvarför skulle ändlös strid här framstå,
om ej växlingen och striden förde
till det stora mål, dit allting syftar? —
Hör! jag vill med Erik Puke tala.
Jag försöka skall att hejda honom.
Förr jag någon gång hans hetta dämpat.
Om hans sinne ej förmildras kan
lemnar jag hans fana. —
Munken (med ett handslag).
Nu jag känner
landets kämpar uti fridens vänner.
(Olof Djekne går ut genom en korsgång. Johan Anderson
inkommer genom den andra).
4.
MUNKEN, JOHAN ANDERSON.
Johan Anderson (sedan han korsat sig).
Fader! gamle Kettil helsar er!
Hjeltens Fru och barn tillbaka kommit
ifrån Göksholm. — Riddarn gaf dem frihet.
Munken.
Huru? — Ulfven, fastän redan mätt,
plär ju annars mörda oupphörligt,
endast för att suga nya blodkärl? —
Johan Anderson.
Gruflig var den tidning, här de fingo;
man dem sagt, att Engelbrekt var räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
