Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 5. Ästetiska gymnastikens grunder - 4. Om den dynamiska potenseringen af vår kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
denna tanke; annars blir uttrycket åtminstone mörkt, om icke
osannt. — Den, som vill uttrycka ömhet och knyter handen,
säger med sin kropp helt annat, än hvad tanken ville säga.
Grunderna för dessa uttryck finnas i menniskonaturen
— det är i den sanna, rena barn-naturen — och der såg
Greken sina idealer. — Samhällsmenniskan var honom en
förderfvad modell. Den rena, utaf ingen beräkning besmittade,
sig sjelf ovetande handlingen är den enda sanna, och denna
finnes endast i barnsinnet. Derföre kan man också på
hvar-dagsspråket — det enda naturliga språket ibland äldre, —
öfversatta, d. v. s. meddela begreppet af hvarje atlitud i
allmänhet. Grunderna dertill ligga så djupt \ menniskosinnet,
alt vi icke kunna misstaga oss derom. Vi vilja i största
korthet beröra detta ämne.
4:o AH kärlek är ett närmande, allt missbehag ett
fjer-mande. Således lutar sig vännen, fadren, älskaren emot sitt
föremål, då tvärtom den förskräckte, den missnöjde, den fiende
lige lutar sig baklänges och fjermar sig från sitt föremål. 2:o
All strid yttrar sig i hopträngd, spetsig form (bild af lans,
värja). All kärlek yttrar sig i en vid sfer; ty kärleken,
lifvad för allt, ser i sitt föremål allt i lifvet; och denna sfer
sluter sig så strängt, att intet annat kan intränga sig deri.
Omfamning är således två väsenden sammanslutande sig till ett
enda. Detta sker icke med raksträckta armar, som vi se på
vår skådeplats, utan med blott så stor öppning mellan
händerna, som det rum är, hvilket det föremål, man vill omfamna,
intager. Om jag räcker ett papper åt någon med sträckt
arm och handled, i alldeles rak linie, så uttrycker denna form
en fiendtlighet, ett trotsande, eller förakt, på hvardagsspråket:
»Der har ni detj> Ger jag det åter med rundad rörelse i
handleden och armleden; så uttrycker det vänskap, vördnad
— och handen, först vriden mot mig sjelf, innan den
närmar sig föremålet, liksom säger: Se hår, ifrån mtg till er.
Höghet uttryckes genom höjd. Hufvudet och bröstet,
som de högsta delarna, både i fysisk och moralisk mening,
måste således bestämma denna känsla. Häfves bröstet, är
det stolthet, sänkes det Hr det ödmjukhet. —- Sn öfverdrift
Ling. 11L 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
