Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvarför voro de så elaka mot honom? Hvarför fingo
de vara så elaka mot honom?»
Den gamla blef nästan rädd för denna öfverväldigande
sorg.
»Säg, farmor, säg, att du ej berättat riktigt! Säg, att
det ej slutade så! Säg, att de ej voro så elaka mot den
gode konungen. Säg, att han fick ett rike på jorden!»
Hon slog sina armar om den gamla och bad henne
med alltjämt strömmande tårar.
»Barn, barn,» sade då hennes farmor för att trösta
henne, »de finnas som tro, att han skall komma åter. Då
skall han lägga jorden under sitt välde och styra den.
Det skall bli ett härligt kungarike af den sköna jorden.
Det skall stå i tusen år. Då skola de onda djuren bli goda:
små barn skola leka vid huggormens bo, och björnar och
hjortar skola beta tillsammans. Ingen skall mer skada
eller förderfva den andre; spjuten skola krökas till liar och
svärden smidas till plogar. Och allt skall vara lek och
glädje, ty de gode skola besitta jorden.»
Då ljusnade den lillas ansikte bakom tårarna.
»Får då den gode konungen en tron, farmor?»
»En tron af guld.»
»Och tjänare och hofmän och en gyllene krona?»
»Det får ban.»
»Kommer han snart, farmor?»
»Ingen vet, när han kommer.»
»Får jag då sitta på en pall vid hans fötter?»
»Det får du!»
»Farmor, jag är så glad,» säger den lilla.
Kväll efter kväll, genom många vintrar, sutto dessa
båda vid brasan och talade om den gode konungen och
hans rike. Den lilla drömde om tusenårsriket både
nätter och dagar. Hon tröttnade aldrig att smycka det med
allt skönt, som hon kunde uttänka.
Det är så med många af de tysta barn, som omge
oss, att de gå och bära på en hemlig dröm, som de ej
våga nämna. Det bor underliga tankar under månget mjukt
hår, de bruna, milda ögonen se underliga ting bakom sina
fällda ögonlock, mången skön jungfru har i himmelen sin
brudgum. Mången rosenkind ville gnida den gode konungens
fötter med smörjelse och torka dem med sitt hufvudhår.
Denna Ebba Dohna vågade ej nämna det för någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
