Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men alltsedan den kvällen lefde hon blott för Herrens
tusenårsrike och för att vänta hans ankomst.
Då aftonrodnaden slog upp vesterns port, då undrade
hon, om han ej skulle utträda därur, strålande af mild
glans, följd af en här af millioner änglar, och tåga förbi
henne och tillåta, att hon vidrörde fållen af hans mantel.
Hon tänkte också gärna på de fromma kvinnor, hvilka
säkert älskat honom lika högt som hon och hängt dok
öfver sitt hufvud och aldrig lyft ögonen från jorden, utan
stängt sig inne i de grå klostrens ro, i de små cellernas
mörker för att ständigt kunna se de strålande syner, som
framträda ur själens natt.
Sådan hade hon vuxit upp, sådan var hon, då hon och
den nyo informatorn möttes i parkens ensliga gångar.
Jag vill ej säga mera ondt om honom, än jag måste.
Jag vill tro, att han älskade detta barn, som snart valde
honom till ledsagare på ensamma vandringar. Jag tror,
att hans själ tog åter sina vingar, då han gick vid sidan
af detta tysta barn, som aldrig förtrott sig åt någon annan.
Jag tänker, att han kände sig själf som ett barn, god,
from, dygdig.
Men om han nu älskade henne, hvarför tänkte han ej
på, att han ej kunde ge henne en sämre gåfva än sin
kärlek. Han, en af denna världens förskjutne, hvad ville
han, hvad tänkte han, där han gick vid grefvedotterns
sida? Hvad tänkte den afsatte presten, då hon anförtrodde
honom sina fromma drömmar? Hvad ville han, som varit
sina drinkare och slagskämpe och åter skulle blifva det,
då tillfälle kom, vid sidan af henne, som gick och drömde
om en brudgum i himmelen? Hvarför flydde han ej långt,
långt bort från henne? Hade det ej varit bättre för honom,
om han irrat tiggande och stjälande kring landet, än att
han skulle gå där i de tysta barrskogsalléerna och åter
blifva god, from, dygdig, då det ändå ej kunde lefvas om
det lif han fört, och då det ej kunde undvikas, att Ebba
Dohna skulle älska honom?
Tro ej, att han såg ut som en försupen stackare med
gråbleka kinder och röda ögon. Han var alltjämt en
ståtlig man, vacker och obruten till själ som kropp. Han har
en hållning som en kung och en kropp af järn, som ej
förtäres af det vildaste lif.
»Lefver han än?» frågar grefvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
