Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 / 31 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skulle jag glömma jag? af Karolus - Citat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skulle jag glömma jag?

Och skulle jag svika min fana röd Och glömma min svurna ed, Och glömma ali hunger, möda och nöd Som härjar de armes led Och skulle jag tänka: det går ändå Om jag stannar hemma jag. 0 måtte mitt hjärta förtorka då, En sådan förskräcklig dag! Och skulle jag glömma min barndoms hem Och faders lönlösa fjät, Och glömma oss små, vi hungrande fem, Och glömma hur moder grät, Och glömma hur vi, när allt för hårdt Oss hungern i magen slet, På tallträd skalade barken bort Till bastet, och åto det. Och skulle jag glömma hur ut jag dref Från hemmet vid elfva år, Se’n moder mins lefnad slutad blef I lungsot en kylig vår. Och skulle jag glömma de hugg och slag Som råhet fägnade. med, Och glömma att nådehjon blott var jag, Hur villigt jag slet och stred. Och skulle jag glömma hur tiden gick, Och huru jag jämt var slaf, Och huru, ju mera jag slita fick, Dess mindre i lön man gaf. Och skulle jag glömma hvar neslig gång Jag ödmjukt om arbete bad, När vinter låg för mig hotande lång Med svältfylda dagarnes rad. Och glömma hur drygheten tryckte mig ned Och öfver axeln mig såg, Och pöste ju mera, ju mer jag kved, Och kväfvande öfver mig låg, Och glömma att om, »af nåd», man mig lät Få plats — man visste min flit — Så fick jag så syndigt umgälla det Med dubbelt hårdare slit. Nej, blef jag så tusen och tusen år Jag glömmer det aldrig, nej! Så länge ett pulsslag i kroppen slår Dör glödande hatet ej. Och hjälpte en skrift af mitt eget blod Och väckte den trälarna opp, Jag skulle förlösa mitt hjärtas flod Till brusande hejdlöst lopp.

Hvad är en småsak? Vet du ej du får af sandkorn berg, sekunder
skapa år och obetydligheter lifvet.                        Edvard Young.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>