Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 / 33 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur det förflutna af Axel Danielson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ur det förflutna.

Af

Axel Danielsson.

———

Den svenska socialdemokratiens historia
är hvarken så lång eller så lysande.
För den utanför stående synes den
dessutom skäligen torr och ointressant, så att
den uppgift denna kalenders utgifvare
förelagt mig, då han låtit mig lofva att teckna
våra häfder i starkt koncentrerad form,
icke är bland de angenämaste. Men
måhända torde det dock lyckas mig att på de
få sidor som stå mig till buds
sammantränga några lefvande bilder, som skola
tilltala, göra några anmärkningar i
historiens marginal, som skola anses träffande,
och utså några nyttiga lärdomar, som äro
behöfliga.

Det värsta är, att jag rätt ofta måste
tala om mig själf, emedan publiken
framför alt lär vilja ha porträtter, och jag icke
gerna kan undandraga mig äran att
tillhöra den redan långa raden af yngre och
äldre män, som i trupp eller enskildt
kämpat för socialdemokratins befästande i
Sverige.

Om jag då rent af skulle börja med
mig själf? Det kanske skulle intressera
läsarne att se en med snabb hand gjord
teckning af förhållandena i hufvudstaden
vid den tid jag, sparkad af mitt sociala
öde, inslungades midt i den då
uppflammande socialistiska arbetarrörelsen.

Jag mins ett gammalt afskräckande
hus på Glasbruksgatan med mörk, fuktig
trappuppgång och där bakom ett par osnygga
rum, till hvilka man kom genom ett stort
kallt kök. Där satt jag en ruskig
oktoberkväll 1885 och väntade bland
tidningspackor och skrikande ungar på husets herre,
till hvilken jag hade att öfverlemna en
packe manuskript. Han kom ändtligen,
och jag såg då för första gången Aug.
Palm, som hade fått reda på min adress
och bedt mig göra tjänst som
redaktionssekreterare för n:o 1 af Socialdemokraten.
Med de två profnumren hade den mindre
skrifvane redaktören haft hjälp af Axel
Lundeberg, numera unitarian i Amerika,
och Atterdag Wermelin, som också
befinner sig på andra sidan Atlanten.

Aug. Palms stjärna höll just då på att
intaga sin middagshöjd. Efter de
förvecklingar och rent personliga tvister, omöjliga
att bilägga, som tvingat honom att lemna
ett halfgjordt eller ogjordt verk i Malmö,
hade han med hela sin den tiden ännu
oförminskade kraft gripit sig an med
agitationen i hufvudstaden, hvars
uppspirande arbetareorganisationer sökte hålla sig
kvar vid den liberala ledstången. Den
exploderade ringrörelsen hade gjort
stämningen gynsam för en politisk
arbetarerörelse med ett alldeles nytt radikalt
program och en bred yrkesorganisation. Men
i detta afseende kunde de liberale och
positivistiske arbetarledarne icke tillfredställa
den i rörelse bragta massan. Det var
sosialdemokratin, som nu efter en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>