Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husvill af Knut Tengdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrymme nog att härbärgera henne och
barnen, och inte hade de mera i matväg häller
än hvad de godt gjorde slut på själfva.
Hos »välgörenhetens ordnande» hade hon
blivit lofvad hjälp och skickad emellan flere
olika personer, senast till »systern» vid Adolf
Fredriks missionshydda, och där fick hon
naturligtvis inte bo, men väl ett löfte om
hyreshjälp — så snart hon själf skaffat sig rum!
Visserligen hade den fattiga kvinnan
invändt, att hon fick icke något rum utan
pängar att »ge på hand», men si det kunde
»syster» ingenting göra åt.
Samtalet mellan mig och min
följeslagare hade afstannat en stund — —
Himmel och hälvete!
Den fattiges lif saknar i regeln allt
innehåll — det fins blott två saker, som
kan ge det en tillstymmelse till ett
sådant: kärleken och arbetet för en idé.
Hänger man sig åt den förra och inte
precis vill afsäga sig all rätt att njuta lifvet,
är kvinna och får ett par »oäkta», så är man
utstött ur samhället — hänger man sig åt
det senare, så löper man en liknande risk,
vare sig man är man eller kvinna — —
Det där gick jag och tänkte på, då vi
kommit fram till »lunden».
Min ledsagare stannade.
— Här, sa’ han, var det jag lämnade
henne, och hon lofvade stanna tills jag kom
igen. Hon måtte väl aldrig ha gått och
gjort sig och barna något illa!
Vi gingo vidare ett stycke. Överst på
kanten af en utsprängning tyckte jag mig
se något röra sig, men det var blott en
synvilla. Jag ser ner i samma
utsprängning — några famnar under den på
granitblock uppstaplade vägen — och får sikte
på något, som jag också tycker röra sig:
den där stora svarta klumpen därnere kan
vara modern med sina barn, som i
förtviflan kastat sig ner här!
Men slutligen uppdök för oss öfverst
på höjden af lunden något, som vi kunde
anta vara människor — en svart massa med
mänskliga konturer, som stodo där klara
och skarpa mot den kyliga nattluften och
som rörde sig mot oss i skumrasket.
Komna närmare urskilde vi kvinnans
bleka, tärda drag. Själen hade hon tagit
af sig och virat om det minsta barnet, som
låg i hennes famn och sof — sof i denna
sin omedvetenhet af världen, som det nog
snart skulle ryckas ur.
Plötsligt hördes ett litet anskri af det
andra barnet, som för att dölja sig för oss
höll modern i kjolen och nästan kröp in
i den — troligen den enda hon hade på
sig, eftersom kroppens linier framträdde så
tydligt, då blåsten svepte till!
— Asch, tyst nu vet ja, det är ju inte
något farligt!
Och vi hälsade på henne, och hon neg,
ödmjukt — så som endast den fattiga,
utstötta kvinnan kan göra det. — —
Och framför oss, nedanför oss ligger
vår stora småstad — i alla händelser en
god del af den. Fattigkvarteren närmast —
vi stå i jämnhöjd med takåsarna i
Sibiriekvarteren, som vända sina öppna framsidor
mot oss till de obebygda, ännu knapt
planlagda gatorna, som skola gå igenom
bärgknallarna. Rätt fram se vi i mörktet svaga
konturer af Johannis och några andra
kyrkor; på höger hand ha vi barnhuset — de
fina herrarnas »sparbank» — med riktiga
ljusfloder strömmande ut ur de trefna,
stora fönstren. Där nedanför, mellan oss
och barnhuset, slingrar sig Stora
Badstugatan krokiga fortsättning, den blifvande
Sveavägs-allén, i månfaldiga bukter,
markerade liksom å alla de andra gatorna af
gaslågornas båglinier, som likt
stakningslinier följa alla höjningar och sänkningar.
Och alldeles vid bärgets fot, tittande opp
mot detsamma med ett enda ljusöga —
troligen ur »systers» rum — ligger
trähuset-missionshyddan, dit en brant trätrappa
leder där uppifrån. I öfrigt längre bort,
tornande opp sig mot Brunkebärgsåsens
höjder, blott en stor svart massa af hus, det
ena höjande sig ötver det andra, liksom
kämpande om utsikten öfver till
fattigdomens dälder på andra sidan »Olyckan»,
Roslagstorg och Tegnérgatan — och ur
alla hus, från alla gator tusenden och åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
