Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själslifvets hemligheter och den nyaste vetenskapliga forskningen af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetandet. Vid återerinrandet upptages
det åter i det sinliga medvetandet.
Drömlifvets och somnambulismens
företeelser leda oss med nödvändighet
till öfvertygelsen om, att menniskan
endast med en del af sitt väsende är
försänkt i denna jordiska tingens ordning,
och att hon till sitt innersta väsende
tillhör en öfversinlig verld. Men dessa
båda verldar — likasom de båda personerna
i vårt jag — skiljas blott af
medvetandets tröskel. Motsatsen dem
emellan är blott, så att säga, en optisk
villa. De äro i sjelfva verket blott olika
vyer af en och samma verld.
I somnambult tillstånd — och äfven
stundom i den vanliga drömmen —
framträder ett medvetande af kroppens
organiska förrättningar, hvilka annars ej
äro åtföljda af något medvetande; och
den hypnotiska suggestionen företer i
sina resultat många exempel på
föreställningens och viljans makt att
åstadkomma förändringar hos kroppen. Allt
detta, betraktadt i sitt sammandrag,
visar, att den organiserande eller kroppen
danande och utvecklande kraften och
förnimmandet eller medvetandet blott
äro olika sidor af en och samma kraft,
eller, med andra ord, att själen är både
organiserande kraft och medvetande, och
att endast den ofvannämda
inskränkningen eller begränsningen i menniskans
uppfattning af sig sjelf och verlden gör,
att dessa båda sidor af själens lif och
verksamhet te sig såsom skilda. Den
kraft, som danat och utvecklat oss från
det första lifsfröet är densamma som
vårt sjelfmedvetna, förnimmande och
viljande jag. Vår kropp är blott en
produkt af denna kraft, och kroppens
upplösning i döden kan icke
tillintetgöra den organiserande och förninimande
kraften sjelf, hvilken efteråt likaväl som
förut förblifver både organiserande eller
skapande och förnimmande.
Om vi icke kunna öfverskåda
området för lif och sjelfmedvetande i
naturen — och af det hittills sagda är
klart, att vi ej kunna det — då ligger
det ej heller utom möjligheternas
område, att suggestion eller
tankeöverföring kan ega rum från
utommenskliga intelligenser eller andar till menniskor,
och då är det förvisso oriktigt att på
förhand — utan undersökning af fakta
— förneka att s. k. automatisk skrifning
kan bero på en sådan suggestion eller
tankeöfverföring från den öfversinliga
verlden. Om själen icke blott är
föreställande eller tänkande, utan tillika
äfven organiserande och formbildande
kraft, kroppens lifsprincip och; såsom
sådan har uti sig grundanlaget till
kroppslighet, så är det äfvenså oriktigt att
på förhand förneka s. k. materialisationer
eller andars framträdande för tillfället i
en öfvergående kroppslig gestalt! Här,
såväl som i alla liknande fall, måste
man i första rummet undersöka hvad
som är verkligen faktiskt. Sedan må
försöken till förklaring komma. Om ett
faktum visar sig verkligt, hvilket enligt
en rådande teori skulle vara omöjligt,
må då teorien maka åt sig. Men på
de spiritistiska företeelserna vill jag dock
för tillfället icke inlåta mig. Utrymmet
medgifver det icke. Och företeelserna
at somnabulism och clairvoyance
innebära i och för sig en tillräcklig
vederläggning såväl af den föråldrade
dualistiska själslära, hvilken betraktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
