Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 / 53 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialismen och landtarbetarne af F. V. Thorsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Socialismen och landtarbetarne.

———

Då socialismens fana för åtskilliga år
sedan planterades på svensk botten,
höjdes från bourgeoisilägret
enstämmiga rop om, att socialismen aldrig skulle
vinna någon mark i Sverige. Dertill voro
de svenska arbetarne alltför upplysta, hette
det. Sådana utopier som socialismen skulle
tillbakavisas, profeterades med bestämdhet,
precis som om det varit ett historiskt
facktum man bevisat. Emellertid har det nu
visat sig, att dessa politiska kannstöpare
gjort upp räkningen utan värden
(=arbetaren). De ha redan sjelfva nödgats
erkänna, att industriarbetaren omfattat
socialismen, och på dess grund skapat ett parti,
som tillkämpar arbetaren den ena positionen
efter den andra. Man kan nu ej längre
förneka socialismens insteg i Sverige. Nu
tillgriper man ett halmstrå som
räddningsplanka: då nu industriarbetarne äro förlorade
gäller det att freda ländtarbetarne, och
dessa tro man icke skola omfatta de
socialistiska idéerna, — icke derför att de äro
för kloka, utan derför att förutsättningarne
för denna rörelse icke skulle finnas på
landsbygden. Fast detta argument är till
leda uttraggladt hindrar det icke att man
jemt och ständigt återkommer med
detsamma, på samma gång man söker inbilla
enfaldigt folk, att socialismen nu är stadd
på retur.

Finnes icke klassmotsatserna äfven på
landsbygden? Jo, förvisso. Ha icke
godsherrarne under tidernas lopp tillskansat sig
vår moder jorden? Endast här och der
ligga några sjelfegande bönder inklämda
mellan herregodsen. Skåne, som inom
Sverige är rikast lottad på godsegare, ega flera
gods, som upptager flera tusen tunnland
jord. Så t. ex. för att nämna några, har
Övidskloster inemot 20,000 tunnland,
Högestad 11,500, Vrams Gunnarstorp 10,600,
Skabersjö 10,600, Kragholm 8,723
tunnland jord o. s. v.

Med denna monopolisering af jorden
midt ibland svältande landtarbetare finnes
väl om någonsin mark för socialismen.
Herremännen göra allt för att förbereda
densamma. Sedan bönderna upparbetat
jorden, expropieras de, jorden indrages och
der förut välmående bönder residerat,
uppstår nu afvelsgård med några statslafvar
och en påfösare. De fordna bönderna bli
i bästa fall förflyttade ut i utkanterna för
att bryta ny jord; eller också bli de
torpare eller statkarlar. Denna vexling i
existensförhållandena till det sämre är en af
de mägtigaste driffjädrarne till den rörelse,
som nu der de senaste åren kännetecknat
landsbygden. Lägges härtill
maskintecknikens användning i landtbrukets tjenst med
ty åtföljande periodiska arbetslöshet för
landtarbetarne, har man situationen klar
Såsom en kontrast till de förut omnämnda
godsen skall jag anföra de usla lönevilkor, en
statkarl är förpligtigad att lefva under. Hans
bostad består i vanliga fall af ett enda litet
kyffe, der såväl väggar som golf äro af
rålera (brädgolf är en lyxartikel i hans bostad).
Den kontanta lönen är i vanliga fall 100
kr., 9 tunnor spanmål, 1 kanna mjölk
dagligen (vanligen separatorsmjölk), bete till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>