Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själens sjelfständiga tillvaro nu och hädanefter, i ljuset af den nutida psykiska forskningen af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifning erhållna meddelanden åtminstone ibland
måste härröra från någon källa utom
mediet? Jo, helt visst! Här komma vi i
första rummet till de sällsamma fall, der de
härröra från en annan lefvande person, af
hvilken mediet omedvetet påverkas. De
märkligaste erfarenheter af detta slag torde
vara de, hvilka under de senaste åren gjorts
af den bekante engelske publicisten W. T.
Stead, förut redaktör af “Pall Mall Gazette“,
nu af “Review of Reviews“. Ur den
märkliga berättelse härom, som förekommer i en
artikelserie om “Medvetandet nedan om
förnimmelsetröskeln“ (The subliminal
consciousness) af den framstående psykologen F. W.
H. Myers i det engelska samfundets för
fysisk forskning[1] Handlingar (Proceedings)
meadela vi följande:
Sedan mr Stead blifvit skrifmedium, fick
han en dag (i Augusti 1892) plötsligen
skrifva automatiskt från “Julia“ (“så kallar
jag“, säger han sjelf, “den osynliga
intelligens, som för min hand“):
“Hvarför tycker du, att det är underligt,
att jag skall skrifva med din hand? Hvem
som helst kan skrifva med din hand.“
Stead: “Hvad menar du?“
Hon: “Hvem som helst af dina vänner.“
Stead (tviflande): “Här på jorden?“
Hon: “Försök!“
Stead: “Behöfva de veta om det?“
Hon: “Nej.“
Stead: “Då är det förbi med alla
hemligheter i verlden!“
Hon: “Nej, själ står i beröring med
själ öfver hela verlden. Enhvar, till
hvilken du kunde tala, om du vore förnimbar
för hans fysiska sinnen, kan tala till dig
andligen, hvar helst han är, ty anden
fjättras ej af materiens inskränkningar.“
Hon förklarade vidare, att en menniskas
verkliga jag (det transcendentala eller
öfversinliga jaget) kan — utan att hennes jordiska
personlighet vet någonting derom —
meddela sig till en annan menniska. Men
hemligheter, som det verkliga jaget ej vill hafva
kungjorda, meddelas icke.
Ehuru ännu tviflande, huruvida detta var
möjligt, började Stead anställa försök med
en kvinlig vän i London. Försöken
lyckades till en undransvärd grad. Då han en
gång automatiskt nedskref ett meddelande
från denna dam, frågade han midt under
detta meddelande: “Är det värkligen ni.
som skrifver, eller är det endast mitt
medvetande nedan om förnimmelsetröskeln?“
Hans hand fick skrifva till svar: “Jag vill
försöka att bevisa för er, att det värkligen
är jag som skrifver. Jag har just nu i
min hand ett föremål, som jag vill bära till
er byrå. Jag sitter vid mitt bord. Det
är en liten gåfva, som jag vill gifva er.
Det är eri gammal tistel.“ Följande dag,
då hon besökte honom, erfor han, att det
var en parfymerad tvål, hon velat gifva
honom, och att dess stämpel var en tistel!
Under flere månader fortsattes dessa
meddelanden nästan dagligen. De flesta af dem
voro af en enskild natur. Oftast voro de
endast korta anteckningar om ett
kyrkobesök, en visit hos en vän, om böcker som
hon läst, om hennes helsotillstånd o. s. v.
Alltid kommo de på det sätt, att mr Stead
sjelf fick skrifva dem automatiskt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
