- Project Runeberg -  Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1894 /
34

(1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själens sjelfständiga tillvaro nu och hädanefter, i ljuset af den nutida psykiska forskningen af A. F. Åkerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid fick han bekräftelse på dem när han
träffade nämnda dam (miss Summers kallas
hon i mr Myers’ artikel). Men sjelf var
hon vid dessa tillfällen icke medveten af
att hon meddelade sig med honom. En gång
öfverraskades han af att få nedskrifva en
berättelse om ett obehagligt uppträde i en
kupé der hon hefann sig på ett i gång
varande jernvägståg, och som slutade med, att
fridstöraren hoppade ur, då tåget saktade
sin fart vid ankomsten till en station.
Äfven detta bekräftade sig. Och det var ej
blott samtida händelser, som sålunda
meddelades. En gång fick mr Stead nedskrifva
i de mest minutiösa detaljer ett temligen
smärtsamt kapitel i denna dams
lefnadshistoria, hvilken hon aldrig i detalj
berättat för honom, och då han uppläste denna
berättelse, erkände hon att den var absolut riktig.

Några misstag, som i dessa meddelanden
förekommo, äro for den verkliga
beskaffenheten af detta undrans v är da andliga
samband menniskor emellan lika upplysande som
de fall — hvilka voro de allraflesta — der
ingen afvikelse från verkligheten egde rum.
En gång fick mr Stead nedskrifva en del
af ett samtal, som hans väninna skulle ha
haft med en viss namngifven person, och
som var af ganska obehagtigt innehåll. Det
befans sedan, att hon samtidigt verkligen
träffat den i fråga varande personen på hans
kontor, men att något så beskaffadt samtal
dem emellan, som mr Stead fått nedskrifva,
alis icke egt rum. Deremot hade detta
samtal verkligen 250 engelska mil derifrån egt
rum mellan en hennes vän, som mr Stead
icke kände, och en annan person. Hennes
vän hade meddelat henne hvad som skett,
och mr Stead — som ingenting visste
derom — hade fått skrifva det. Miss
Summers var icke litet förvånad öfver, att
hennes väns samtal med en person sålunda
tillskrefs henne sjelf och inflickades i hennes
affärssamtal med en annan person, ungefär
såsom då vid ett telefonsamtal något som
talas på annat håll kommer med till följd
af kontakt i ledningen.

En gång skulle mr Stead på
jernvagsstationen i Redcar (i norra England) möta ett
utländskt fruntimmer, Gerda Grass, som hade
något arbete för “Review of Reviews“.
Tåget, som enligt tidtabellen skulle komma
2,52 hade ännu icke kommit 3,5. Han tog
fram papper och blyertspenna och frågade
i tanken, hvar hon var. Han fick genast
skrifva: “Jag är på tåget, som just nu
beskrifver kurvan innan man kommer fram
till Redcars station; jag skall vara hos er
om en minut.“ Han frågade i tanken:
hvarför i all verden kommer ni så sent?“ Han
får skrifva: “Vi ha blifvit uppehållna så
länge i Middlesborough, jag vet icke
hvarför.“ Han stoppade papperet i sin ficka
och gick till ändan af platformen, och der
var tåget. Mr Stead sade: “Så sent ni
kommer. Hvad i all verlden kan orsaken
vara?“ “Jag vet icke“, sade hon. “Tåget
stod så länge i Middlesborough, att jag
trodde vi aldrig kunde komma derifrån. Nu
visade han henne hvad han nyss skrifvit,
och hon häpnade.

Damen i fråga bekräftar denna
berättelse i ett i “Proceedings“, infördt bref af
d. 4 April i år.[1]

Sådana fall som dessa — der en person
omedvetet meddelar en annan sina intryck
och erfarenheter, och den andra först genom
att automatiskt nedskrifva det gjorda
meddelandet får kännedom derom — jemförda
med somnambulernas om intelligens och vilja
vitnande tal och handlingar, som de efter
uppvaknandet i regeln glömt men i ett


[1] Proceedings of the Society for Psychical
Research, Juni 1893, s. 53—60.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1894/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free