Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1894 / 40 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftningen angående oäkta barn af Anna Bugge-Wicksell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lagstiftningen angående oäkta barn.

Af

ANNA BUGGE-WICKSELL.

Den lilla afdelning af familjerätten,
hvilken behandlar de oäkta barnens
ställning, bär i de flesta länder pregeln
af att i en sorglig grad vara hvad man
kallar klasslagstiftning, d. v. s. en
lagstiftning, gifven af öfverklassens män och riktad
emot underklassens kvinnor — genom
deras barn. Ser man särskildt på den
svenska lagstiftningen på detta område, får man
emellertid medgifva, att den i ett afseende
står framom de flesta andra länders,
nämligen så till vida att sjelfva begreppet »oäkta
barn» inom den svenska lagstiftningen har
fått en åtskilligt trängre bemärkelse, än fallet
är annorstädes, ja äfven trängre, än fallet
är enligt den i landet gängse uppfattningen.
När man nämligen i dagligt tal använder
uttrycket »oäkta barn» så menar man
dermed vanligtvis alla barn, hvilka äro födda
af föräldrar, som ej äro sammanvigda.
Enligt lagstiftningen deremot är denna
definition altför vid. Det finnes en ganska
stor klass af utom äktenskapet födda barn,
hvilka i svensk lag äro och kallas äkta barn.
Detta är fallet med alla barn, hvilkas
föräldrar äro fästefolk, eller som äro födde
»under äktenskapslöfte,[1] eller som äro
frukten af en våldtagning. Dessa barn hafva
alldeles samma rättigheter och anspråk gent
emot föräldrarne som de inom äktenskapet
födda.

I verkligheten innebär nu detta ej så
mycket, som det kan synas. Det
otvetydigaste och reelaste är, att de gent emot
såväl fader som moder hafva samma arfsrätt som
de, hvilka lagen kallar »barn af laggift säng».
Deremot följer ej af deras ställning såsom
äkta barn, att fadern, ifall han t. ex. är
en högt uppsatt och förmögen man, kan
på lagens väg tvingas att uppfostra dem
i sin personliga närhet eller under dermed
jemförliga förhållanden, att låta dem
åtnjuta en öfverklassuppfostran. Detta beror
dock ingalunda derpå, att lagen gör något
slags förbehåll med afseende på dessa barns
rättigheter såsom äkta barn. Det kommer
helt enkelt derutaf, att lagen i det hela
endast gifver sväfvande och allmänna
antydningar om föräldrars skyldigheter i detta
afseende gent emot sina barn; när en
förmögen mans inom äktenskapet födda barn
i allmänhet äro tillförsäkrade en
omsorgsfull och vårdad uppfostran, så är det den
sociala vanan och allmänna opinionen, som
står bakom och upprätthåller deras ställning.
Men till förmån för de utom äktenskapet
födda, men likväl äkta barnen talar ingen
allmän opinion; den sociala vana, som
bestämmer öfver deras öde, går i en helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>