58 (Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1894)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett fattigmans hem af K. A. Tengdahl - Citat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prästen. Men äfven om det andra eländet, familjens
fattigdom, talade vi fortfarande. Mannen tar
fram en anteckningsbok och visar mig noggranna
uppgifter på, hvad han under två månaders tid
förtjänat på en handel i en »futt» därute i ändan
på en af Sibiriens gator. Det belöpte sig till hela
— 20 kronor. Och medan han åter plockade
ihop pantsedlarna, talade han bl. a. om deras
äldsta gosse, som också var sjuk och som fått löfte om
fri skötsel och vivre vid en hälsobrunn. Men de
hade ingenting att rusta ut pojken med.

— Men det var väl märkvärdigt också! Ni
har ju betyg på att ni är sjuk, så att ni är
urståndsatt att försörja er.

— Ja, men inte lefver man på det.

— Alla utvägar stängda, tyckes det.

— Och tigga får man häller inte. För då
kommer polisen på en.

Den hade redan kommit på honom. En gång,
tiggande vid en dörr. Lars Stendahl gaf honom
en olaglig varning för lösdrifveri.

— Och att er hustru är sjuk, kan ju konstateras.
Då borde de väl kunna öka på understödet
i fattigvården,

— Har försökt. Di gör ’et inte. —- –-

* *
*

Det kan icke inträssera dig, min läsare, att få
veta, huruvida jàg kunde göra något för familjen
eller icke. Jag har här endast velat ge dig en
bild ur fattigmans lif. Och fattigmans död en
död svältdöden, tum för tum.

Men när jag går hem, funderar jag ännu öfver
kvinnans djärfhet att motsäga prästen, som kom
i välgörenhetsärende. Man är ju så van att se,
hur »nöden drifver hund i band». Att den inte
gjorde det äfven härvidlag, kunde endast bero
på, att den stackars kvinnan var ärlig till
sin naturel och alltför närvös för att tåla
motsägelser eller kunna hyckla så, som de fattige så
ofta göra, ja låt oss säga nödgas göra för att få en
enda liten skänk med af de ben, som falla ifrån den
rike mannens bord.

* *
*

Men det är denna eld, som jag såg gnistra i den
fattiga, sjuka kvinnans ögon, — och som jag aldrig
glömmer, — det är den, som en gång skall visa sig
mäktigare än de härskandes alla kulsprutor och
andra undertryckningsmedel. Det är öfvertygelsens
entusiasmens, fanatismens, hatets eld, som skall
frigöra en trälbunden mänsklighet.

Då: ve förtryckarne!

Till hån och löje haf aldrig värnlös vandrare eller främling.

Ingen finnes så felfri, att ej fläck, han har.

        Var aldrig
        mot vän din
snar att trohet slita;
        sorg fräter hjärtat;
        om ej fritt du törs säga
åt någon hela din hug.

(Ur Den Höges sång i Eddan.)

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lucifer/1894/0076.html

		Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1894 / 58 (1891) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|