Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makten från socialistisk ståndpunkt. En orientering af G. H:son-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långifvaren en del af profiten som ränta. Men
hvaraf kommer det sig, att han kan göra
profit med de lånade pängarne? Emedan
han med samma jord och
produktionsmedel, eller nogare angifvet, emedan han kan
köpa en egendomsrätt med andras uteslutande
till jord och produktionsmedel och i följd af
denna egendomsrätt med andras uteslutande
kan han, såsom ofvan blifvit visadt, utpressa
sina medmänniskor. Vidare skall ingen,
så länge sådana egendomsrätter äro
säljbara, låna pängar utan ränta, ty han kunde
ju själf med sina pängar köpa en dylik
egendomsrätt med andras uteslutande och
inhösta profit. Den, som skulle låna pängar
utan ränta (om än naturligtvis mot
skyldighet att återbetala) afstode i enlighet
därmed frivilligt en ränteinkomst utan
arbete, som han skulle kunna lyfta i form af
jordränta eller kapital — (fabrikant=) profit,
om han för sina pängar hade köpt sig den
kännetecknade egendomsrätten. Därför gör
ingen i allmänhet detta. Men hvad drar
läsaren för slutsats däraf: räntehushållningen
är endast möjlig på grund af köpbarheten
af vissa, lönslafveriet betingande
egendomsrätter och icke, såsom många fortfarande
tro eller föregifva sig tro, på grund af
nyttjandet af — pängarne. Utan sådan
egendomsrätt vore pänningen ett högst
oförargligt, mycket praktiskt, ja, noga sedt
alldeles oumbärligt medel för mätandet af
värdet, till förmedlingen af utbytet och till
periodisk, uttryckligen äfven privat
anhopning af värden, som då visserligen voro
frukterna af eget och icke såsom nu af till
största delen främmande arbete och som
endast kunde tjäna till senare förbrukning,
men på intet vis, såsom nu, till
medmänniskornas förslafvande och utplundring.
I öfverensstämmelse härmed vore den
ledande grundsatsen för folkhushållningen
den fria föreningen i producerande grupper,
— hushållskommuner, såsom dessa grupper
blifvit af Dühring benämda, eller fria
associationer, såsom de benämnas af den
österrikiske socialekonömen Theodor Hertzka.
Dessa grupper äro egarne till
produktionsmedlen, men icke egare till de samma med
andras uteslutande. De skulle ha en fri
nyttjanderätt till dem samt till produkterna
af deras arbete med en enda inskränkning:
de finge icke utesluta någon från
delaktighet, utan de voro förpliktade (måhända
med få inskränkningar) att i princip
upptaga en hvar sig erbjudande arbetskraft
som likberättigad medlem. Betydelsen af
denna bestämmelse är klar: därigenom
fordras icke blott i teorin »samhällets
eganderätt» eller bättre jordens och de andra
produktionsmedlens herrelöshet, utan denna
bestämmelse blir på ett i ögonen fallande
sätt i praxis öfversatt: den kostnadsfria
användningen af den samtliga jorden och
allt realkapital, d. v. s. produktionsmedlen
och bostäder äro hvar och en fritt tillgängliga
på samma vilkor, i det man kan inträda i
hvilken association som behagas. Hvar och en
blefve egare till sina arbetsprodukter eller till
en däremot svarande andel i gruppens
produktionsafkastning, utan att, såsom nu, vara
tvungen att afträda en del och därtill den största
delen utan vederlag, d. v. s. utan att
låta sig plundras.
Upphäfvandet af rätten till andras
uteslutande hindrar den ena hushållskommunen
att utpressa den ändra. - Embetsmän skulle
komma att fylla rent tekniska uppgifter
och aldrig utöfva egentlig öfverherrskapsrätt.
Men framför allt skulle möjligen behöfliga
»produktionen ledande» tjänstemän blott
vara beroende af de små grupperna, genom
hvilkas val de erhöllo sina embeten och icke
af hela folket eller af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
