Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makten från socialistisk ståndpunkt. En orientering af G. H:son-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
val af yrke; vidare vid förutsättning att
utbytet af varorna likaledes är fullkomligt
fritt samt slutligen vid den tredje
förutsättningen, att hvarje grupp är egare till
sina arbetsprodukter (som väl är den
viktigaste skillnaden mellan det
Hertzka-Dühringska systemet och de anarkistiskt
kommunistiska lärorna) skulle och måste
produktionen och förbrukningen regleras
alldeles af sig själfva, fullkomligare, än en
byråkrati någonsin kunde bringa det å bane.
Antaga vi, att någon artikel af ena eller
andra skälet stiger efter behofvet. Den
första omedelbara följden vore en
prisstegring af denna artikel, som skulle inträffa
lika noggrannt och alldeles af samma
orsaker som i dag. Till följd däraf skulle
nu uppenbarligen uppbäras mer per hufvud
i de hushållskommuner, (eller, såsom Hertzka
uttrycker sig, associationer), som producera
den samma, än förut och i genomsnitt hos
de öfriga. På grund däraf skulle dessa
associationer utöfva en motsvarande större
dragningskraft på arbetarne. Flere arbetare
skulle således vända sig till denna branche
— (det står ju hvar och en fritt att inträda
i hvilken hushållskommun som hälst och
att använda dess produktionsmedel) — det
skulle produceras mer af denna artikel och
enligt vårt antagande det stegrade behofvet
fylles helt och hållet utan något faderligt
förmyndarskap från någon centralmyndighets
sida. Därjämte komme de i början
stegrade priserna samt den högre inkomsten
pr hufvud att i motsvarande grad sjunka.
Prisstegringen i följd af ökadt behof, den
däremot svarande högre inkomsten för de
ifrågavarande producentgrupperna skulle
aldrig kunna bli något betydligare, ty hvarje
huru liten ökning som hälst af
vinstchanserna, ja, blotta inväntan af en sådan
stegring skulle, såsom är visadt, öka antalet af
producenterna af den ifrågavarande artikeln
och därigenom bringa såväl dess pris och
inkomsten per hufvud åter till
genomsnittsnivå, som ock framför allt bemöta höjandet
af efterfrågan med en motsvarande stegring
af anbudet. I händelse af en minskning
af behofvet, skulle saken uppenbarligon
förlöpa på samma sätt, fast i omvänd ordning.
Sjunka priserna, följaktligen äfven vinsterna,
vore utträdet af arbetskraft den i ögonen
fallande följden, tills jämvikten återställdes.
Detta resonemang, som här blott i
korthet och till hufvuddragen kunnat skisseras,
är intressant, ty det visar, huru just under
den fullkomligaste frihet produktionen och
förbrukningen skulle och måste ingripa i
hvarandra. Att detta icke är fallet i våra
tider, har sin hufvudsakliga grund däri, att de
produktiva arbetarne icke bli egarne till sina
produkter, och att dessa utan afdrag icke
kunna utbytas ömsesidigt, utan att de fast
hällre nödgas afstå utan vederlag den större
delen af värdet af sina produkter som
profiter, räntor o. s. v. till den af staten,
medels vissa vinstgifvande
egendomsrättigheter skyddade kapitalistklassen; eller, hvad
som är det samma, att de producera icke
som själfständiga arbetare för egen
räkning, utan som lönarbetare för andra.
Alla missförhållanden mellan produktion och
förbrukning, som äro kända som kriser,
uppstå därigenom, att konsumtionen icke
håller jämna steg med produktionen. Den
blir efter, därför att de stora folkmassorna,
de produktiva arbetarne plundras; men
därtill är den af Dühring som våldsegendom
betecknade utsugningsrätten skuld och i
sista hand staten, den så kallade ordningen
själf. Ty det är denne, som uppehåller
rofegendomen och den därifrån härledda
profiten, utlåningsräntan och jordräntan.
Men hvem bekymrar sig då om
»samhällets» allmänna välfärd. Ingen . . . Och
det med rätta. Ty hvad är »samhällets»
välfärd annat än den enskildes? Och i
Dührings system vore ingen förhindrad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
