Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makten från socialistisk ståndpunkt. En orientering af G. H:son-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främja sitt eget väl, utan att nödgas afträda
något till entreprenörer, jorddrotter,
kapitalister eller tjänstemän. Äfvenledes vore
ingen förhindrad att med sina likar
sammansluta sig i ändamål att förstora
produktiviteten eller för andra syften på
grundvalen af fri sammanslutning. Men detta är
ju den rena anarkin, skulle marxisterna säga.
Om det betyder så mycket som » utan välde»
(Herrschaftslosigkeit), då utan tvifvel. Men
om det betyder så mycket som
»oordnadt kaos» och »krafternas splittring», då
icke alls.
Det stundom hörda uttrycket "»statens
undanröjande» är för resten ett illa valdt
uttryck såsom ledande till missförstånd, för
så vidt som man vid ordet »stat» lätt
tänker på en organisation af något slag. Men
organisation är naturligtvis en
nödvändighet. Därför är det bättre att med Dühring
tala om en »vålds- eller undertryckningsstat»,
hvars förnämsta karaktär är att söka i den
autoritära rätten till herravälde öfver
enskilda personer (individer).
De samhällsläror, hvilka, mer eller
mindre, blifvit härstädes behandlade, kunna
korteligen så karaktäriseras:
Marxisterna (socialdemokratin) vilja genom
byråkrater röfva mig min arbetsafkastning
i samhällets namn och den samma fördela
i enlighet med det förment »allmännas
bästa». Och följer jag icke villigt, så skulle
de bruka våld. Motivet till den ekonomiska
värksamheten vore ett slags
statskommunistisk »pligt»-känsla och, då den icke
skulle förslå, ekonomiskt eller brutalt
statstvång, alldeles efter mönstret af nutidens
s. k. militär-» plikt», där ju äfvenledes
finnes frivilliga. (Originalförf. syftar här på
»Èinjährig-Freivillige» i den tyska
värnpliktsförordningen).
Den kommunistiska anarkismen
proklamerar den »fria njutningsrätten» till den
främmande arbetsafkastningen: Den som toge
denna i anspråk utan likvärdig mottjänst,
läte begåfva sig. I själfva värket går den
kommunistiska anarkismen ut på ett
ömsesidigt gifvande, utan hänsyn till värdet
af de begåfvade tjänsterna eller tingen.
Motivet till den ekonomiska värksamheten
vore å ena sidan den medfödda böjelsen
till det ekonomiska arbetet, å andra sidan
en rätts-, för att icke säga skamkänsla, som
skulle förhindra, att någon läte begåfva sig
utan mottjänst.
Frihetens socialism (det
»antikratiskt-socialitära systemet») fordrar, under
förutsättning af likformighet i produktionsvilkoren,
rätten till den oafkortade njutningen af egen
arbetsafkastning och i enlighet därmed det
fria utbytet af likvärdiga produkter. Motivet
till den ekonomiska värksamheten vore
egennyttan, men icke i betydelsen af det slags
egoism, som utplundrande riktar sig på
andras bekostnad, utan i betydelsen af en
sund, ingens rätt kränkande egoism. Man
arbetar, för att lefva, för att konsumera.
Man arbetar mycket, för att konsumera mera.
Man arbetar hvarken af tvång eller af
pliktkänsla eller af nöje (om arbetet är för mig
en njutning, så mycket bättre för mig!),
utan af egennytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
