Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1894 / 70 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkla händelser ur enkelt folks lif af Karolus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enkla händelser ur enkelt folks lif.

Af

KAROLUS.

Jag hade en gammal anförvandt, hvars
hufvuduppgift här i lifvet varit att
tjänstgöra som förman inom det stora
grofarbetarefacket, att fara land och rike
omkring och göra nytta, vid alla möjliga slag af
byggnader, järnvägar, broar, sjösänkningar,
kajbyggnader m. m. Nu var den gamle död,
och bland andra småsaker han lämnat mig
i arf funnos äfven några gamla
dagsvärkslistor. Jag satte mig att bläddra genom
dem en dag. Det gjorde godt i själen att
få dyka ned i gamla minnen; äfven mitt
namn fans på månget blad, emedan jag följt
den gamle en ganska lång tid.

På listan ser jag ett namn, Lars
Johansson, hvilket påminner mig om något som
jag vill berätta, och som visar, att talet
om personlig uppoffring för en annan icke
alldeles är ett tomt tal.

“Lars Johan“, som vi för korthetens skull
kallade honom, var i själ och hjärta en rå
och brutal sälle. Men han hade en ståtlig
figur och stora kroppskrafter och åtnjöt
därför såväl flickornas gunst som sina
kamraters respekt och aktning.

Vårt lag hade blifvit flyttat till en ny
plats en gång, och vi hade arbetat den
första dagen, då Lars Johan och jag på
kvällen gåfvo oss ut att söka äfventyr.

Det var sent på hösten och kvällen
därför mörk, dessutom duggregnade det rätt
bastant. Vi ämnade oss bort till ett ställe
där man sagt att det skulle finnas en
gästgifvargård. Vi hade hunnit till en
“skärning“, på den under byggnad varande
järnvägen, och gingo just svärjande öfver, att
när vi togo ett steg framåt halkade vi ett halft
steg tillbaka, i den våta leran, då vår
uppmärksamhet fästes vid en kvinnas skrik ett stycke
ifrån oss. Vi hoppade öfver diken och moras
och kommo omsider till en gräsbevuxen
backsluttning, nedanför hvilken låg en koja.
Uppe i sluttningen, mellan några björkar,
fortforo skriken och då vi hunno fram funno
vi en karl som nästan slitit kläderna af en
stackars kvinna, och som fortfarande
kämpade med henne. Nu blef det snart slut
på uppträdet. Gossen fick sin hyra och
det så, att inte tror jag han antastar
ensamma fruntimmer mera. Det var
emellertid första gången som Lars Johan och svarta
Lina träffades, men den gången blef
afgörande för hela hennes lif.

Hon bodde jämte sin döfva mor i stugan
nedanför sluttningen, och hade förr gått i
“dagsvärke“ hos bönderna, men försörjde nu
sig och modern genom att tvätta åt
“rallarne“. Vi följde Lina ned till stugan och
undfägnades efter husets bästa förmåga, af
den tacksamma men uppskakade flickan.

Från den kvällen gingo vi dit ofta,
synnerligast Lars Johan, och det märktes snart
att Lina blifvit allvarsamt kär i honom.
Äfven han tycktes icke vara oberörd, och
då Linas mor dog, efter någon tids förlopp,
flyttade Lars Johan och Lina tillsammans.

De bodde tillsammans länge och fingo
under tiden ett barn. Lina hade i början
enträget yrkat på att de skulle gifta sig
“riktigt“, men teg snart angående den
saken, då hon började få vresiga, svar. Hon
var dock plikttrogen och tålig och sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>