Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp om rätten af Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för arbetare, som lämnar sitt arbete ofärdigt — medan husbondens aftalsbrott
bedömdes vida lindrigare — blifvit ett ytterst farligt vapen mot
fackföreningarnas sträfvanden. En af Owens f. d. lärjungar, Campbell, böljar 1863
agitationen för denna lags ändring. Det visas att på ett enda år ej mindre än 103 3 9
dylika »aftalsbrott» afdömts af domstol. En första liten fackföreningskongress,
enkom för denna saks främjande, hölls 1864 i London; man underhandlar
med och »trycker» så godt man kan på alla åtkomliga parlamentsmedlemmar;
och 1867 blir verkligen den från medeltiden stammande lagen rensad
åtminstone från sina för nutidens arbetare värsta bestämmelser. — Borgerlig
lagstiftning har alltid svårt att motstå bestämd fordran på sin egen grundsats: likhet inför
lagen. Skulle det månne vara omöjligare för de i saken direkt intresserade,
att få vår gamla svenska legostadga ändrad?
Midt under denna parlamentariska triumf drogo sig emellertid mörka
moln tillsamman kring fackföreningarna. Från kapitalets läger hade man, sedan
utträdes-löftet visat sig overksamt, fåfängt pröfvat i stor skala lock-out’ens
vapen för att bli kvitt de besvärliga fackföreningarna och såg sig nu i sin nöd
om efter hjälp från lagstiftningen. Dessa strider hade bragt förluster och
obehag i vida kretsar af medelklassen, hvars s. k. »allmänna mening» följaktligen
var mycket benägen att lyssna till rösterna om fackföreningarnas tyranni».
Är det inte som hörde vi svensk-svenska hemlandstoner i ett utbrott som detta:
»På ena sidan fins samlad den stora mängden af vårt lands intelligens,
kunskap, duglighet och förmögenhet, och på den andra en flock samvetslösa
personer, lefvande halft som lättingar, födande sig på dem, som de draga vid
näsan och på sådana intelligenta arbetare, hvilka nu tvingas in i deras leder,
men som intet högre skulle önska än att afkasta sitt träldomsok och följa
försvararne af lag och rätt, om desse kunde ge dem tillräckligt skydd». Skilnaden
är bara att våra »bildade» klasser på 1890-talet ännu stå kvar på det skede
dè i England lämnade med 60-talet.
Det., »tyranni», hvarpå man då trodde sig kunna peka, var ändå
betydligt allvarsammare än att en eller annan strejkbrytare fått några sitt-opp.
låt vara att med allra yttersta otur sådana en gång hjälpt att vålla döden.
Några små äldre fackklubbar, särskildt i Sheffield, tillämpade sedan gammalt
systematiskt mot misshagliga yrkeskamrater värningen att skära af deras dragremmar
eller få deras verktyg att försvinna; lät sig vederbörande icke rätta, inträffade
små krutexplosioner i kakelugnen eller något dylikt. En sådan, i något större
skala, egde rum just 1866, och man kan förstå att nu blef det ett hallå mot
allt hvad fackföreningar hette. Förgäfves erinrade professor Beesly, att »ett
fackföreningsmord är hvarken bättre eller sämre än ett annat mord.» De
stora, nya fackförbunden, som icke hade något att skaffa med sådan mera
primitiv krigföring, funno nu klokt att själfva energiskt instämma i det allmänna
ropet på undersökning af fackföreningarnas karaktär och verksamhet, och 1867
tillsattes härför en kunglig komité..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
