Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En kamp om rätten af Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt med att fackföreningarna sålunda än en gång sattes på de
anklagades bänk, drog Englands domarekår sitt strå till stacken af deras
bekymmer. En. fackföreningskassör blef åtalad af sin förening med yrkande om
redovisning för en mindre summa. Då vägrar plötsligt domstolen att erkänna
kärandena som berättigade att föra talan mot sin tjensteman, och högsta
domstolen bekräftar 1867 detta skamlösa juristeri. De stora kassor man samlat
inalles omkring 5 millioner kronor, voro genom denna dom absolut prisgifna
åt sina förvaltares personliga heder. Ville de plundra sin förening, fans ingen
som härför kunde ställa dem till laga ansvar!
* *
*
Englands organiserade arbetare förlorade dock ingalunda, modet, fast deras
fiender nu tycktes ha allt så väl förspändt. JRösträttsreformen af 1867, som
gaf en god del just af städernas arbetare politisk fullmyndighet, var en viktig
ljusning i mörkret. Närmast gälde det emellertid att stämma
undersöknings-komitén så gynsamt, att dess lagförslag kunde betrygga i stället för krossa
fackföreningsväsendet. En medlem i denna, Thomas Hughes, hade redan förut i
parlamentet fört arbetarnes talan, och från arbetarehåll lyckades man
genomdrifva att komitén inkallade extra två sakkunnige, hvartill de å sin sida utsågo
sin profvade vän, positivisten Frederic Harrison. I samråd med desse skötte
de nyare fackförbundens ledare, främst att nämna snickaren Applegarth. och
järnarbetaren Allan, med mycken skicklighet försvaret inför komitén.! De
gröfsta fördomarna skingrades, då vid korsförhören kunde visas, att dessa stora
mönsterfackförbund, långt ifrån att egga till strejker, förebygt många sådana,
att intet hemlighetsmakeri eller olagligt tvång på medlemmarne hos dem Öfvades,
att de hvarken motsatte sig maskiners införande, ackordsarbete,
lärlingsarbete 1. dyl., blott gjorde till sin uppgift att hålla lönerna vid anständig höjd
och arbetstiden icke för lång. Samtidigt ådagalade en särskild undersökning i
Sheffield, att blott enstaka små-föreningar gjort sig skyldiga till brottsligt
förfarande, och" att dessa plägseder äfven där voro pä återgång. Medan sålunda
fackföreningsrörelsen i stort sedt måste fri tagas från dylik olaglig taktik, sköto
arbetsmedlens egare i sin hätskhet så öfver klokhetens gränser, att de inför
komitén principielt afvisade hvarje än så fredligt försök af arbetare att
gemen-samt ordna arbetsaftalet som »obefogadt ingrepp i deras rätt som arbetsgifvare».
Som sakerna sålunda stält sig måste komiténs flertal bekväma sig att
tillstyrka fackföreningarnas erkännande som lagliga korporationer, dock med
flera förbehåll, deri arbetsgifvare-intresset gifvit sig luft. Harrison och Hughes
yrkade däremot på slopande af ali särskild lagstiftning om arbetskontrakt: ingen
handling, utvecklade de, borde af lagen stämplas som brottslig, när en arbetare
begick den, ifall den icke också dömdes brottslig begången af annan person,
och ingen handling begången ’af förening borde heller anses brottslig, med
mindre den dömdes om den begicks af enskild person. Till skydd för
fackföreningarnas kassor begärde de att dessa skulle likställas med hjälpkassor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1895/0052.html
