Beträffande Sveriges känslighet för flyganfall kan konstateras, att vårt lands ringa djup i öst-västlig riktning medför, att hela landet är lätt åtkomligt för en från öster eller väster anfallande motståndares flygstyrkor. Dessa omständigheter ter sig ogynnsamma mot bakgrunden av bl. a. följande förhållanden: avsevärda delar av befolkningen <)ch industrien samt förråd av olika slag är samlade i kustorterna; vissa betydelsefulla industrier är koncentrerade till ett fåtal platser; inom ett område, som representerar omkring hälften av vårt land, finns endast två genomgående järnvägar; den förhållandevis långt drivna elektrifieringen av järnvägsnätet gör kommunikationsnätet sårbart; landets stora ytvidd i förening med den starka koncentrationen av befolkningen till begränsade områden medför, att man är beroende av omfattande och vidsträckta transporter; befolkningsanhopningen i Stockholm är ständigt tilltagande; till huvudstaden har centraliserats ej blott den statliga ledningen, utan även i mycket stor utsträckning ledningen av det ekonomiska livet (industrier, banker osv). Vårt lands i förhållande till ytvidden ringa befolkning, ävensom de fåtaliga storstäderna, medför emellertid vissa fördelar ur luftförsvarssynpunkt. Terroranfall mot civilbefolkningen torde sålunda få mindre verkan mot vårt land än mot länder med stor folktäthet och med betydande delar av befolkningen koncentrerad till storstäder. Det är också en fördel, att vissa industrier är utspridda över förhållandevis stora områden, ehuru man bör observera, att utspridning medför ökad belastning på kommunikationsnätet. Till vänster: Stridsvagnar var eftersökta och tacksamma mål för attackflygplan under kriget. Högersidan: Mångsidig användbarhet, slagkraft, räckvidd och snabbhet är utmärkande drag hos moderna flygstridskrafter. Attackversionen av De Havil land Mosquito (på bilden) är beväpnad med 8 st. 30 kg raketer, 4 st. 20 mm automatkanoner, 4 st. kulsprutor och 2 st. 230 kg bomber. Vårt land är sålunda i flera avseenden känsligt för flyganfall. Främst torde detta gälla kommunikationsnätet, som är sårbart såväl genom direkta anfall som genom anfall mot kraftförsörjningen. Detta är betänkligt med hänsyn till våra utsikter att genomföra mobilisering, koncentrering och omgrupperingar av markbundna stridskrafter, liksom även med hänsyn till våra möjligheter att upprätthålla hemortens och stridskrafternas försörjning. Ur svensk synvinkel syns därför de mot oss tänkbara betvingelsemetoderna bli: luftkrigföring mot hemorten; invasion flygledes, över havet och till lands samt sjöhandelskrig (avspärrning). Under andra världskriget användes flygstridskrafter — självständigt eller i samverkan med övriga försvarsgrenar — i ständigt ökad omfattning inom nära nog alla krigföringens områden. Deras främsta uppgifter var: att bekämpa motståndarens kommunikationer, bränsleförsörjning, industrier och befolkningscentra; att bekämpa motståndarens lantstridskrafter jämte deras förbindelser; en särskild uppgift var landsättning från luften av lantstridskrafter — lufttrupper — samt underhåll luftlcdes av dessa eller av andra långt framskjutna eller isolerade lantstridskrafter; att bekämpa motståndarens sjöstridskrafter och sjöfart; att bekämpa motståndarens flygstridskrafter, antingen i dess flygbaser — flygbasbekämpning — eller i luften — jaktförsvar.1) Av övriga uppgifter var framförallt flygspaningen av betydelse, dels för den högsta krigs-ledningen, dels för de tre försvarsgrenarnas räkning. 1 anslutning till sistnämnda flygspaning användes flygstridskrafterna för vissa specialuppdrag, såsom artillerieldledning och dim-läggning för lant- och sjöstridskrafter; för sjöstridskrafterna därjämte ubåtsjakt, minfällning ’) Bekämpning i luften fick även formen av offensiva »jaktsvep» in över motståndarens område i syfte att tvinga upp lians jakt och nedkämpa den. 36