En rote svenska jaktflygplan av typ J 28 (De Havilland Vampire). som är ett modernt reaktions-flygplan av hög klass. KRIGSERFARENHETEK rOEDAN FÖRE andra världskriget ansåg man de militära betvingelsemetoderna vara: invasion till lands, över havet och flygledes; sjöhandelskrig (avspärrning) samt luftkrigföring mot hemorten. 1 delta hänseende kan andra världskriget inte anses ha medfört någon principiell förändring, även om vissa nya vapen tillkommit. I fråga om de olika betvingelsemetodcrnas värdesättning har däremot en förändring inträffat så till vida, att luftkrigföring mot hemorten och invasion flygledes fått en väsentligt större betydelse. Dessutom har det blivit uppenbart, att den pågående tekniska utvecklingen undan för undan kommer att öka dessa båda betvingelsemetoders värde, särskilt om det gäller att framtvinga snabba avgöranden. Framför allt är detta fallet, om man ser krigföringens problem ur en liten stats synvinkel. Genom andra världskriget har hemortens betydelse för civilbefolkningens uthållighet och stridskrafternas möjligheter till kraftutveckling blivit uppenbar. Ett lands känslighet för flyganfall beror — förutom på luftförsvarets styrka — främst på kommunikationernas, bränslelagrens, kraftförsörjningens och i vissa fall krigsindustriens sårbarhet, dvs de grundvalar på vilka samhällsmaskineriet och det militära försvaret stöder sig, ehuru även befolkningstäthet och antalet storstäder har betydelse. Om sålunda dessa grundvalar kan raseras — vilket med hänsyn till luftkrigets utveckling måste sägas liggå inom möjligheternas gräns — är enbart vilja till motstånd inte tillräckligt. Det är därför ingalunda otänkbart, att en konflikt mellan en stormakt och en liten stat kan avgöras enbart genom luftkrig eller kanske enbart hot om luftkrig, särskilt om konflikten gäller eftergifter av sekundär art och inte självständighetens uppgivande. För småstaternas del måste detta anses vara den största principiella förändringen av krigets natur, som inträffat. Dessa synpunkter beträffande krigserfarenheterna har sammanställts och framförts av flygvapnets representanter i 1945 års försvarskommitté. De har här redaktionellt bearbetats av chefen för Skånska Flygflottiljen (F 10) i Ängelholm, överste BILL BERGMAN. 35