Vi har äntligen fått fram ett helsvenskt sport- och privatplan av verklig världsklass: Saab Safir har gjort succé och finns nu i fyra världsdelar. sel ändå är så stort som det faktiskt är tyder på att verksamheten har stor livskraft och skulle kunna slå ut i full blomning om den fick en smula förståelse uppifrån. Utbildningsverksamheten har trots allt varit myckel livlig även under del senaste svåra året, och fortfarande är det de KSAK-anslutna klubbarna som gör den procentuellt största insatsen. Den entusiasm, som präglade verksamheten omedelbart efter krigsslutet, har emellertid naturligt nog blivit rätt illa tilltufsad. Den lever nu till största delen på envishet och fullständig brist på vilja atl foga sig i den allmänna tillbakagångsmen tali telen. Segelflyget har haft ett myckel gott år, också delta till en del beroende på envishet. Segelflyget kan fortfarande glädja sig ål en viss positiv upp märksamhet från myndigheternas sida, vilket alltsedan 1943 bidragit till atl den svenska segelflygsporten alltmer närmat sig världsforma-tet. De romantiska drömsyner och idealiserade utvecklingsprojekt som behärskade svenskt segelflyg i början av detta decennium, har fatt maka ål sig rätt avsevärt, till ledsnad för de ivrigaste drömmarna. 1 stället har det gått sa, atl realismen fått ett allt starkare grepp om segelflygsjälarna. Och resultaten kommer nu också som elt brev på posten. Statsunderstödet och KSAK:s kloka politik har givit goda resultat, även om sättet att stödja verksamheten fortfarande är föremål för kritik bland segelflygarna själva. Med risk för att anses tala i egen sak och kanske också för att i någon mån anses osolidarisk med en viss s. k. »fri-hetsfalang», måste jag bekänna att den hårdhet som i flera avseenden präglat KSAK:s handlande i dess egenskap av verkställande organ 69