på 413 km. Det nya kommer förmodligen att fastställas till 418,5. Med denna flygning lade Hedman dock inte enbart beslag på distansrekordet, utan petade också bort Bengt Olow ur rekordtabellen genom att tack vare en något till frank förhandsanmälan om landning på fältet i Jönköping också slå målflygningsre-kordet, som Olow innehaft sedan 1945, 359 km. Under 1948 har antalet svenska guld-C fördubblats. Är 1944 tog Stig Fägerblad det första, året därpå följde Bengt Olow med det andra, och 1946 ökade Finar Ericsson på antalet till 3. Är 1947 lyckades ingen fullborda proven för guld, men 1948 har Fred Nordholm, Västerås, Börje Centergren, Stockholm, och Alf Hedman, Söderhamn, klarat proven för detta segelflygets högsta internationella utmärkelsetecken. Ett riktigt guldår alltså. (Det bör påpekas att i ovan nämnda resultatsiffror från Bikssegelflygtävlingen är bl. a. inte medräknade Hedmans bägge Jångflygningar, eftersom han såsom tillhörande flygvapnet inte deltar i denna tävling — tyvärr.) Mycket mer skulle vara att säga om segelflyget, men de som vill studera detta närmare rekommenderas att ta del av årsrapporten, som chefsinstruktören varje år gör upp och skickar ut till samtliga flygklubbar. Det är en intressant lektyr. Omtalas bör dock att vi under året fått vår andra kvinnliga silver-C-flygare, Gun-Britt Ullberg-Flodén, Stockholm, som därjämte passat på att lägga sig till med ett än så länge visserligen inofficiellt men ändå svenskt damrekord i distans med 157 km (Skarpnäck— Kumla) samt att det internationella damrekordet i höjd slagits av fransyskan J. Mathé, som den 4 juni noterade hela 6730 meters höjd-vinst vid St. Auban i Frankrike. Det kan nämnas att världsrekordet för herrar (innan Pelle Persson i fjol knuffade upp det till 8 050 meter) 1947 lydde på 6 838 meter. Så flickorna börjar kunna en hel del de också. Glid- och segelflygutbildningen har haft i stort samma omfattning som tidigare. Försöken med DK-utbildning på de lägre stadierna har fortsatt ytterligare och under säsongen har den första kullen DK-instruktörer utbildats (på Älleberg). Ett stort steg framåt. Modellflyget har också vind i seglen. Ur den rapport som förste instruktören för modellflyget gjort upp för tiden 1/10 1947—30/9 1948 hämtar vi en del intressanta uppgifter. Antalet registrerade klubbar och modellflygare har ökat, den lokala utbildningsverksamheten har nått en betydande omfattning. Modellflygklubbarnas fördelning länsvis framgår av följande uppställning: L ä n 1947 1948 Stockholms Stad .................. 22 28 Stockholms län ................... 21 24 Uppsala län ....................... 5 6 Södermanlands län ................ 10 8 i Östergötlands län ................ 16 12 Jönköpings län .................... 7 9 Kronobergs län ................... 10 11 Kalmar län ....................... H Gotlands län ...................... 3 ° Blekinge län ..................... 10 7 Kristianstads län ................ 12 6 Malmöhus län ..................... 16 26 Hallands län ...................... 6 8 Göteborgs o. Bohus län ........... 25 20 Älvsborgs län .................... 21 15 Skaraborgs län ................... 17 12 Värmlands län ..................... 6 10 Örebro län ....................... 12 13 Västmanlands län .................. 7 10 Kopparbergs län .................. 22 24 Gävleborgs län ................... 24 14 Västernorrlands län .............. 15 16 Jämtlands län ..................... 5 11 Västerbottens län ................. 5 8 Norrbottens län ................... 9 12 Summa 319 329 Under verksamhetsåret har sammanlagt 127 elever undergått utbildning vid av KSAK anordnade modellflyginstruktörskurser. Av dessa elever har 120 godkänts. 7 kurser har genomförts, därav 5 vid Segelflygskolan Älleberg och 2 vid Slöjdseminariet Nääs. De båda sistnämnda kurserna har uteslutande arbetat med slöjd- och folkskollärare som elever. En jämförelse mellan antalet utdelade mo-dellflygmärken av olika valörer vid verksamhetsårets början och slut återfinnes i följande uppställning: 80