Bröderna Wrightx bi plan från 1903, fotograferat på Kitty Hatvk. Skevrodren uppfinnes De byggde först ett modellflygplan, som provades i augusti år 1899. Modellen var byggd som ett glidplan och var försedd med en anordning som möjliggjorde atl vingarna kunde skevas för alt uppnå lateral stabilitet. Denna anordning hade uppfunnits av Orville. Ett år senare byggde de sitt första glidplan, vilket, förutom skevningsanordningen inkluderade även en annan nyhet, nämligen ett rörligt höjdroder, monterat på en utriggare, framför vingen. Detta glidplan prövades vid Kitty Hawk’s sanddyner i North-Carolina, en plats, som bröderna med stor omsorg sökt ut med ledning av rapporter från Förenta Staternas väderlekstjänst. Trots att bröderna icke fick tillnärmelsevis den flygträning, som de väntal sig, var de ganska tillfredsställda med de resultat de uppnatt. Glidplanet var också tekniskt sett bättre än nagol tidigare plan. Skevningsanordningen fungerade tillfredsställande, sä atl bröderna beslöt att nästa år fortsätta sina prov med en större och förbättrad glid-plantyp. Detta plan blev färdigt den 27 juli 1901 och redan första dagen uppnåddes en flygtid av 19 sekunder. Trots det goda resultatet stod det snart klart för bröderna atl planet i vissa avseenden var underlägset föregående ärs, särskilt med avseende på glidtalet. Då man sorgfälligt utnyttjat de tekniska uppgifter, som stod att erhålla i den tillgängliga facklitteraturen, började Orville ana att man icke kunde lita på denna, som dock skrivits av tekniker med en långt gedignare utbildning än vad de själva hade. Orville och Wilbur kom i häftig dispyt om facklitteraturens riktighet men, som så ofta förr, resulterade dis kussionen endast i att de växlade ståndpunkt, d. v. s. när diskussionen var slut höll Orville på Wilburs ursprungliga ståndpunkt och vice versa. Ovederhäftig facklitteratur För att få klarhet i problemet om facklitteraturens riktighet beslöt man sig för att bygga om planet enligt egna idéer bl. a. beträffande vingprofilens välvning. Då dessa idéer var tvärtemot facklitteraturens rekommendationer och planets prestanda genom ändringen blev betydligt bättre, förstod bröderna definitivt alt de ej kunde grunda sina flygplanberäkningar på de flygtekniska verk som fanns. Man beslöt emellertid att fortsätta arbetet och flygningarna vid Kitty Havvk för att sedan vid hemkomsten se vad som kunde göras för atl få tillförlitligare beräkningsmetoder. Trots besvikelserna över facklitteraturens otillförlitlighet förlorade bröderna inte modet. I stället angrep man den rent teknisk-vetenskapliga delen av flygproblemet. Där professorer, högskolebildade ingenjörer och doktorer misslyckats satte alltså två enkla mekaniker i gång för att få fram ett tillförlitligt underlag för beräkning av flygplan. Man angrep problemen oerhört rationellt och med hänsyn både till den vetenskapliga och den praktiska sidan. För alt få klarhet i en mängd olika aerodynamiska frågor byggde man en vindtunnel, sannolikt den första i världen. Med dennas tillhjälp prövades bl. a. över 200 olika vingmodeller och profiler och resultaten sammanställdes i tabellform. Det grundläggande beräkningsunderlaget för deras flygplan kom alltså från det egna laboratoriet. För första 119