säga vilketdera var av avgörande betydelse, flotta eller flyg. Flyget skulle aldrig (vid denna tidpunkt) nåtl sä långt fram mot fienden utan flottans hjälp och flottan skulle säkerligen inte kunnat invadera öarna utan flygets hjälp, så äran mellan de två synes böra vara jämnt delad. Många scener i »Wake Island» var helt autentiska. Skådespelarna löpte tvivelsulan stora risker under inspelningen, då man ideligen kunde vänta japanska anfall. Så gjorde Hollywood sin insats i USA:s eget krig och den var visst inte obetydlig, vare sig för hemmafrontens eller britternas moraliska styrka. Amfibieoperationerna går igen i den senare tillkomna »Havens Drottning», skildrande den stora offensiven över Slilla Havet då japanerna trängdes tillbaka från sina erövrade, framskjutna poster och striden så småningom kunde övergå till närkamp bröst mot bröst intill Japans egna kuster. Del är framför allt hangarkryssarnas insatser som framhålles, vapnet som bringade Japan på knä innan öriket föll som en övermogen frukt för den nya tidens spöke, atombomben. »Havens Drottning» är praktiskt tagel rent dokumentarisk med en mycket hög procent autentiska bilder från de jättelika kombinerade operationerna. Åskådaren får på kartor följa den taktiska uppläggningen av varje integrerande operation och sedan se hur den kom till utförande. Bildsviterna frän dessa ofantliga floltstyrkors strider under myllret av flygplan är utomordentligi intressanta i all sin krigiska ohygglighet. Själv förvånades jag kanske mest av två saker: hur del kunde vara möjligt all ständigt hålla luften så fullspäckad med luftvärnsbrisader och hur det å andra sidan kunde finnas en chans för flygplanen att klara sig helskinnade genom detta glödande stålregn. En amerikansk flygfihn från dessa Stilla-havsopcrationer, som trots alla kvaliteter berörde mig pinsamt, var »Trettio sekunder över Tokio», efter Ted Lawsons skildring av förela- Det lilla, som svenska folket i gemen vet om flyg, har det lärt pä bio — därför har det också fått åtskilligt om bakfoten: »flygromantiken är i mängt och mycket en typisk filmprodukt. Men storyförfattare och regissörer har med årey lärt sig större respekt för fakta och teknisk rimlighet och de bästa av flygfilmerna i vårt decennium är närmast dokumentariska. Det har gått upp för Hollywoods drömgrosshandlare att verkligheten ibland är betydligt underbarare än dikten. — De tre fotografierna är från resp. »Internationella divisionen», »Luftens betvinyare» och »Vingar ovan molnen».