Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än den andre såsom varande Mannen med »Röda
Ögat» — o, hjelp mig — ah — ah —
Veckosuckaren störtade ned af stolen i sin
hjelplöshet.
Jag drack ännu ett glas mycket godt vin för
att lugna honom och grubblade fyra sekunder,
medan den ena tanken efter den andra for genom
min hjerna, hvilken är mig till stort gagn då det gäller
tankearbete. Hvad de Mesta andra finna genom
att slå upp stora volymer och under åratal möda
sig qväfva bibliotekssalar, finner jäg genom en
kort tankeprocess — den kortaste af alla processer.
I detsamma instörtade min blodhund Buff,
ett vackert djur, med jättelika dimensioner. Han
är mig kär, ty jag har räddat hans lif. *)
— Kan ni hjelpa mig? sade min gäst, sedan
jag en stund fägnat mig åt det kolsvarta
husdjurets krumpsprång.
— Jag kan allt hvad jag vill, och jag skall
hjelpa dig. Huru heter din följetong?
— Arfvmgen till Djefvuls grottan eller Den
försvunna diamantkastrulle?i eller Maunen med
Röda Ögat.
— Detta är ju en god ledning — sade jag.
Skrif!
— Ni är ädel! qved min gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
